Cornelia- "Har du kollat dig själv i spegeln? Du är inte heller så jävla snygg".

Som jag skrattade. Den där Cornelia, hon är helt ärligt min nya förebild. Inte nog med att hon är tuff och snygg, hon är också så jävla duktig på allt. Allt, allt, och då menar jag verkligen allt! Jag förstår faktiskt inte hur människan alltid orkar ligga minst tio steg före oss andra och samtidigt prestera så bra på allt. Jag beundrar dig faktiskt, därför har jag nu beslutat att jag ska försöka ta efter dig så mycket som möjligt. Jag börjar med att införa den smarta regeln som du har skapat. Får endast sitta vid datorn 30 min/dag. Eftersom att jag härmat henne med denna regel kanske jag också ska bli lika strukturerad, ordningsam, driftig och lika brutalt duktigt på att plugga som hon är. Jag kan även skaffa samma självdiciplin samt börja träna lika effektivt som hon gör. Jag behöver verkligen en sånhär tös i mitt liv då jag idag fick reda på att det endast är 135 dagar kvar till studenten. Vem berättade det för mig tror ni? Cornelia såklart! Vem annars? Det är bara hon som har koll på läget. Om hela gänget ska samlas inne i stan t.ex. så är det alltid Cornelia som kollar upp vilket tåg man ska åka med, vilket nummer bussen har, samt vilken tid bussen avgår. Vem orkar titta tidtabeller liksom? Det jag ville säga med detta inlägg vara iallafall att jag beundrar dig Cornelia, du är grym!

Förövrigt, jag betalade min första räkning igår. Så jävla vuxet!

Dagen började så extremt dåligt att det var sjukt nära på att jag skuttade tillbaka till sägen igen och struntade i skolan. Det hela började med att jag inte kunde hitta min näst bästa vän. Jag förstår inte hur elak jag kan vara ibland och glömma honom. Jag snackar om min plattång. Det värsta jag vet är att gå till skolan när inget känns bra, vilket det inte gjorde imorse. Men jag gick till skolan ändå och den blev ju klart godkänd. Corre sa att vi två var billiga luder, och becka citerade något så roligt som lät ungefär såhär "sockerplast är sexigt, det ser jag gärna på kvinnor."

Förövrigt så var jocke här nyss. Han hade med sig min kära vän också. Men annars så fortsätter livet att vara orättvist.

Kotte har breddat min blogg! Designen sköter jag själv, men när det kommer till de lite knepigare sakerna som att bredda en blogg så får jag alltid vända mig till bloggfixarN själv. Kotte.

Måndag har förresten blivit någon slags mellandag som egentligen inte existerar. Jag slipper ha söndagsångest på söndagar, i och med att jag vet att jag är ledig dagen efter och det är riktigt jävla skönt. Söndagsångest är det värsta jag vet. När jag väl vaknar på måndagen känns det som att det är söndag och när jag sedan kommer tillbaka till skolan är det redan tisdag, dock måste jag åka sjutåget då, men vad gör det när jag vet att jag är ledig på onsdagar också! IH!

Kotte- "Nattis du är 20 år, du får inte ha hål i dina strumpbyxor!!!"
Det roliga är att hon är 19 år. Det tråkigaste är att hon kommit hem igen, ända till Juli. Skjut mig.

Kotte är bäst hehehehehehehh3h3h3h3

Det där med att jag ska bli bättre på att blogga tar jag nog tillbaka. För det blir aldrig någon ändring. Trots att min vän Cornelia endast tillåter sig själv att sitta vid datorn i 30 minuter per dag så bloggar hon mer än vad jag gör.  Jag som för ett tag sen var lite smått förbannad på henne för att hon aldrig tog tag i sitt bloggande, och nu är det tvärtom. Förresten Cornelia, "Nu är det dags att ta tag i pluggandet, jag har massvis att göra" är bara en sak som jag och moa får säga. Allra helst moa om jag tänker efter. Haha

Jag har förresten spenderat min helg i Knajvsta. När jag kom dit i Fredags kändes det som att jag inte varit där på hundra år och att jag inte träffat Joakim på minst tusen år. Men allt var sig likt ändå. Lika snöigt var det som när jag lämnade det, Joakim var precis lika stöd sen sist jag såg honom och Maud hjälpte mig varje gång jag ropade på hjälp, precis som vanligt alltså. Jocke bokstavligen brottade ner mig och kittalade sönder mig och försökte genom dessa handlingar få mig att ta tillbaka det jag just sagt. Jag ropade på hjälp och det hela slutade med att det var han som låg på golvet och bad om nåd. Lilla kråkurt. Tack Mudde!

Berättade jag förresten att jag för någon dag sen såg filmen "det regnar köttbullar"?. Jag har velat sett den jättelänge, eller länge åtminstonde. Filmen var tokmysig och hade ett väldigt tydligt men enkelt budskap. Det jag gillar med vissa barnfilmer är just dom där små fina budskapen. Det som är synd är bara att barn sällan sitter och funderar på budkap på filmer de ser. Det jag dock blev lite besviken över var att dom faktiskt hade kunnat gett filmen ett annat namn i och med att det aldrig regnade köttbullar!! Att det aldrig regnade köttbullar brydde jag mig väl inte sådär jättemycket om i och med att det är det näst äckligaste som har skapats på denna planet. Så det var jag mest glad över. Men snälla, byt namn, jag blir för tusan illamående.

Jag är så jävla kissnödig efter allt mitt kaffepimplande. Men det viktigaste av allt är att jag inte svek mig själv idag. 7tåget imorgon, det bästa som finns! (Lyssna på hund och kattliv!)

Dagen har varit ensam och har spenderats i sängen. Jag har nog aldrig tittat på så mycket film på en och samma dag. Allt.För.Att.Inte.Behöva.Plugga. Jag satt också och blev förundrad över hur lätt det faktiskt är att svika sig själv. Att hålla det man lovar andra är så mycket lättare, varför? Dock så är det väldigt sällan löftena till mig själv hålls, varför? Som vanligt så har jag pluggproblem. Jag vet ärligt talat inte vad som har hänt. I ettan var jag jätteduktig och var en av dom som var med och argumentarade mot att få lämna in uppsatser sent. Det var ett problem vi hade. Det var jättemånga som lämnade in uppsatser sent men som ändå fick bra betyg. Vi var några stycken som tyckte det var sjukt och tog därför upp det på våra klassråd. Kanske pluggade jag ihjäl mig i ettan? Eller så hade jag bara jävligt bra rutiner. 7-tåget varje morgon, fullt schema varje dag, 4-tåget hem varje dag, plugg på en gång när man kom hem, och sådär höll det på. Jag saknar det faktiskt.

Idag tittar jag inte ens efter ett inlämningsdatum på uppsatser jag får, för det är ändå inget jag lägger på minnet eller bryr mig speciellt mycket om. Jag skriver ju en uppsats när jag känner för det och jag lämnar naturligtvis in den när den är klar. Sen om den är 1 timme sen eller 1 månad sen, bryr inte jag mig om. Ganska äcklig inställning faktiskt. Jag kommer och går precis som jag vill. Men hur lätt är det egentligen att ställa om sig när man de senaste 18 månaderna har haft en lektion om dagen, och nu för tiden är ledig två dagar i veckan? Men, jag ska ta tag i det. Jag vet ju att jag kan, synd bara att jag är så jävla upptagen med att vara lycklig och trött.

Helgen har varit fin. Joakim kom i Fredags. Vi tittade på Tjenare Kungen och drygade lite med kotte. Igår bjöd kvällen på en utgång i käraste Älsklingstuna. Vi förfestade hemma hos Kj som hade världens fetaste hus, ni skulle ha sett det! Han kom dessutom och hämtade oss med världens fetaste bil. Senare så sprang vi lite till bussen och sjöng som vanligt spritvisorna så att alla jublade och hela bussen gungade. Becka mumlade något om att vi kunde bli avslängda. Då tog man ju i lite extra, ihih. Vi kom idag fram till att det är mycket roligare att kroga i västerås än i etown. Vaknade förresten idag av att bebben ringde och väckte mig vid halv elva. Som alla vet så är min vibration på mobilen ganska stark, därför har jag nu fått en inre skada eller nått. Vibrationen var för stark för mitt tillstånd helt enkelt. Bebben frågade vart jag höll hus, jag svarade att jag var hos moa. Hon kom dit efter två minuter, klädd i pyjamasbyxor. Sa hej, la sig ner och somnade sedan på en halv sekund. Så jäkla kul. Dock ska jag inte säga så mycket. Hann bara lagom lägga mig ner igår och höra att fia sa något om att hon höll på att somna när hon skulle kissa, sen försvann jag. Tror vi alla drack för mycket genomskinlig dricka igår, men ack så kul det var. Förövrigt kom tobie nyss in i mitt rum. Eller han öppnade dörren, slängde in hela första säsongen med vänner och sa "slit den med hälsan". Sen stängde han dörren igen. Vänner är alltså det som jag ska roa mig med hela kvällen och natten. Man är ju ledig imorgon, och idag tillåter jag mig själv att vara bakis.

Bara för att du klockan nio på kvällen åkte ensam hela vägen från Knivsta till Ramnäs, bara för att säga förlåt och dom tre små orden. För att nu åka hem, komma hem till klockan halv tre och därefter gå upp halv sju på morgonen. Du är inte klok, men lämna mig aldrig. Okej?

Jocke kallar mig för Lilla My nu för tiden. Jag kan verkligen inte förstå varför.

Här sitter jag, lyssnar på Born in the usa, har ett sjukt sug efter att se Tjenare Kungen och är tröttare än den tröttaste flickan i hela världen. Tröttheten kan bero på att vi kollade på oc fram till klockan fem på natten igår, sen gav vi upp. Därefter gick vi och la oss och somnade på två gula, som fyra klubbade sälar. Fint som fan. Vaknade av mobilen och jag drog hem vid två. Var dock inte hemma förns klockan fem då det var tokmycket strul med tåg och buss på grund av vädret. Puss

Ikväll får jag återigen sova ensam. Det har blivit ett beroende det där, att sova med någon. Joakim var så söt igår när han frågade hur han skulle kunna somna. "Jag kommer ju flyga omkring i sängen och leta efter dig" var vad han sa. Han är söt, som sagt. Han har dessutom börjat lära mig att prata i telefon. Eller rättare sagt, han tvingar mig att prata. Idag ville han ringa, men jag sa att han inte fick. Då sa han sa att det var viktigt och då kunde jag ju inte säga nej. När han väl ringde visade det sig att han inte ville nått viktigt, han ville bara prata med mig. Jävla unge!

Förresten, "det fixar sig alltid" är min inställning nu för tiden. Har jag gett upp?

Jag och Cornelia drog till Kvicksund direkt efter skolan för lite myspys med stålgänget. Becka öppnade dörren och vi fick komma in i ett nersläkt hus med tända ljus, det spelades Melissa Horn på högsta och man kunde känna doften av nybakta muffins. Väldigt mysigt måste jag erkänna. Nu har vi ätit mat och setat och skrattat åt gamla bilder. Jag gillar mitt gäng. Nu ska vi ha oc-maraton hela natten. Så jävla underbart.

Förresten så skulle jag vilja skryta med att säga att jag har världens sötaste syster. Även fast du är väldigt rosa och innerst inne världens fjortis så kan jag inte göra något än att skratta med dig. Speciellt när du kläcker ur dig saker som "men alltså, jag kan ju inte gå ofixad två dagar i rad!" Eller när jag får se dina senaste inköp (se bild 2)  Det är iallafall fint att ha någon som du. Det kommer bli mycket vi i en tid framöver nu. Den tredje har dratt och lumpat. Pappa säger att hon kommer att lära sig ett och annat i beteende där. Nattis alltså. Får väl hålla tummarna för det. Ville iallafall tacka för att du finns darling! Tack, tack och tack igen.

Jag skäms verkligen när jag klickar in mig på min blogg och inser vilken ickebloggar jag faktiskt blivit. Jag som lovade att en förändring skulle ske. Dock är det inte det lättaste när jag helt ärligt och med handen på hjärtat säger att jag är världens upptagnaste människa nu för tiden.

Förövrigt så har jag och Joakim umgåts nästan i hel vecka nu. Sex dagar på rad om rätt ska vara rätt. Det har varit fint, men det blev sådär jättejobbigt att säga hejdå idag på busshållsplatsen. Även fast jag visste att det inte var för alltid. Helgen spenderades iallafall i Knivsta. I lördags var vi på  20-årsfest. Därför kan ni på dom tre understa bilderna se att jag fotat med långzoomen, så jävla värdelös. Det var kul och jag hittade några väldigt trevliga människor att prata med. Det slutade med att jag testade sniffsnus och pratade politik i en allt för lång tid. Jag kanske är extremvänster trots allt? Waldemar och Brollekopian trodde det.

Mitt absolut sista jullov är nu slut och ändå är jag trött som en jävla ödla. Imorse var det inte för att klockan ringde för tidigt som det var jobbigt att gå upp, utan för att jag hade en väldigt söt joakim sovande brevid mig. Det blev heller inte bättre när jag skuttade ner i köket och kollade in termometern. Hela 20 minusgrader visade den. Då ville jag springa tillbaka till sängen på en gång. Men skoldagen var nice ändå. Det var hur fint som helst att få en kram av alla i stålgänget. Jag har saknat dom.

Tågresorna hem med Anna är förresten alltid roligast. Dels för att vi oftast brukar vara så jävla trötta men också för att Anna kommer med dom sjukaste kommentarerna. Konduktören på tåget idag hade förresten bara en "pinne" på sina glasögon, som Anna sa. En båge alltså. Såg helt stört ut, som att han varit med i slagsmål ungefär. Skratta, det gjorde vi. Grät lite också, ännu roligare var när konduktören vände sig om..

Hemma i huset på Relävägen 7 är det jävligt lugnt och skönt. Jag och mamma är ensamma hemma och umgås faktiskt. Tro det eller ej. Pappa har åkt tillbaka till Norge och nattis&kotte är på innebandycup. Det är precis som förr, då nattis och kotte tränade skidor. Heter det ens så? Spelade fotboll, tränade skidor? Skitsamma, alla fattar vad jag menar. Då gjorde de i alla fall alltid en resa till sälen eller nått liknande, första helgen i December. Mamma och jag tyckte att det var dom bästa dagarna på hela året. Jag fick alltid välja vad vi skulle äta för mat och vi hittade alltid på något kul att göra. Det var fina tider! Precis som dessa dagar. Imorgon är det dock slut på friden, juckert kommer hit och busar lite. Men jag klagar inte! Jag ska förresten för första gången på väldigt länge försöka somna, samtidigt som jag vet att mobilen varken är ljudlös eller har vibration av. Han ska ringa och väcka mig imorgonbitt och jag har lovat att svara. Som vanligt känns det alltid som att jag lovar för mycket.

Glömde förresten säga att jag var världens stoltaste flickvän här om dagen.

Eftersom att jag inte hann resumera året innan det var slut är jag ju tvungen att göra det nu, för att jag sedan ska kunna avgöra om året kommer att kommas ihåg som bra eller dåligt.


Januari inleddes med fina träffar med världens finaste och bästa vänner, stålgänget. För första gången i mitt liv gick jag på en bandymatch, då jag minns att sofie grät för att det var så synd om Vitryssland. Jag hängde i Älsklingstuna, började missbruka bandanas runt skallen och 18-årsfesterna drog igång.


Fabruari: Min kära gamla vän räkan blev 18 även hon, vi drog iväg och kollade på innebandy med laget och lillbiffen gick nog in hårdast när det gällde att skrika och heja, det blev fler stålgängetträffar, jag åkte till stränkan och arbetade med c & b, musik direkt drog igång, bebben hade 18fest tillsammans med e&c, dagen efter åkte jag och moset till västerås och såg håkan hellström, vi hamnade längst fram efter att vi köat i några timmar.


Mars: Jag, Sofie och Erik drog till Stockholm. Köade till franz från halv elva på fm till 18 på kvällen, det var roligt och kallt. Stålgänget träffades ännu mera, jag såg Mando, jag såg thåström närmare än någonsin, längst fram i mitten, den bästa konserten jag varit på i hela mitt liv! Stålgänget gick på black/whitepraty som källströmarn fixat. Någonstans där i dagarna inbillade jag mig själv att jag var lycklig.


April: Ingenting hände mer än att jag började gilla sneluggar igen och stålgänget festade hårt på valborg. Kanske för hårt. Som jag skrattade när jag såg byxorna dagen efter. Fint!


Maj: Cornelia och Lina blev 18 och kvar var endast 17-åringarna Moa och Jessica, som förövrigt drog på en fin spontanfest. Biståndsgruppen åkte på världens värdelösaste konferens och jag bokade min hultsfredsbiljett efter mycket strul med övertalning och hur många mil en dotter är värd.


Juni: Syrran tog studenten och jag sprack nästan, jag ville också! Lina fixade festen och jag och bebbe ägde nog den kvällen, även fast ingen visste vad vi sysslade med. ihihi. Det blev många fina långpromenader och långa samtal med min räka, midsommar firades i ramnäs, drog ut med johan&grabbarna på sjön några gånger, bebb och jag drog på rixfm medans våra andra gängmedlemmar var i två andra land. Jag lärde mig att älska Ramnäs.


Juli: Jag drog med mig moa hem till ramnäs och visade henne brattis solnedgång och vi hade ett fint samtal. Jag drog på hultsfredfestivalen med en inställning som löd "jag ska skrika mig hes och vara full och galen" vilket var ungefär exakt vad jag gjorde. Vaknade upp med världens minneslucka och i fel tält. Mian förhoppningar var nog för höga, vädret sög. Vi hade tjejkväll hos Elvira, vi hängde i vasaparken, jag & kotte cyklade väldigt många gånger till sura, det blev många fina drickarkvällar hemma hos linus, som slutade med att jessica alltid gick hem med sommarkänslor, powermeet satsade ingen på detta år, jag och kotte drog och hälsade på mormor i uppsala och levde husvagnsliv i en vecka, jag träffade hetingen joakim för första gången, som förövrigt sög totalt på poker, jag drog på en spontanroadtripp med johan&linus. Fin var den!


Augusti: Det var 17-åringarna moa&jessica och inga andra! Vi hade några fina kvällar som vi låg och stirrade upp i taket, pratade, tänkte, stirrade lite till, pratade mer och sådär höll det på. Spontantripp till donken mitt i natten gjorde vi också. Samlades på sanda och jag&moa insåg att världen är väldigt liten, dodgefuck av alla människor? Besökte ängsö med grabbarna och var rädd. Cyklade 2 mil till en fest med moset, cyklade 2 mil hem sen igen, fulla och moz gjorde en minnesvärd vurpa! Vi drog till Sala och festade gärnet i morgonrockar, festen slutade med en hel del strippanden, haha! Jag och moa gjore vår sista erövring som egentligen var lite mesig, sista året i skolan drog i gång och stålgänget tog ledig redan första veckan för att shoppa.


September: Johan drog med mig på en fest inne i stan, den blev avbruten av poliser. Jag hoppade på bussen till Uppsala. Erkännande: efter att moa övertalat mig. Någonstans där lyckades jocke charma mig. Stålgänget hade gråtar/ätar/kärlekskväll. Jag gick till frisörn och bad om en lugg.


Oktober: Stålgänget införde myskväll, mitt i veckan! Jag drog till Ghana i två veckor och fyllde 18 och fick världens sämsta födelsedag. Ghanaresan var en fin upplevelse samtidigt som den var ett helvete. Två veckor. Jag är en Sverigemänniska. När jag kom hem firade stålgänget mig, jag gjorde krogdebut genom att vara stupfull och vinglade in på slisk. Dagen efter drog vi på maskerad och festade gärnet igen. Jag var katt.


November: Festade, pussade jocke och piercade tungan. Eller inte jag, det var han från linköping som gjorde hålet.


December: Fnroll-spel. Vi fick vårat sista jullov och det firade jag&cornelia med att äga silks dansgolv. Jag hoppade av innebandyn och lagmiddan blev min avslutning. Det blev jul och jag fick världen finaste julklapp. Jag gick på bröllop på själaste nyårsafton och fick en tokfin kväll. Bästa någonsin.

Egentligen var det väl nu när det precis blivit natt som jag förut tyckte var den bästa stunden att blogga. Då det var som tystast i huset och då jag hade tänkt klart. På senaste tiden har jag kommit på att jag verkligen inte kan skriva längre. Eller rättare sagt, jag vet inte vad jag vill förmedla. Förut hade jag lätt kunnat skriva tio inlägg om dagen, men så mycker orkar ingen normal människ läsa. Jag tror det är för att jag slutat tänkt. Allt är så mycket lättare då. Eller jag har inte slutat tänkt, jag har bara hittat mig själv igen. Jag vet vad jag själv vill. Har jag berättat det? Jag är mig själv igen. Jag är Jessica Lindqvist, fast hundra gånger lyckligare än vad jag bara drömt om att vara. Tack vare dig. Tack för att du gör mig till den jag egentligen är

Trots att jag inte kan skriva måste jag ändå skriva några rader om 2009 känner jag. Även fast jag fick ut mer av det förra året (2008) så kan jag inte neka att detta år (2009) har varit helt okej. Hade det inte varit för en viss prick vid namn Joakim så hade jag absolut inte varit lika nöjd med året. Även fast jag även detta år hade mina mindre bra stunder så har det inte varit lika jävligt som förra året, och det är jag glad över.

Jag vill inte göra någon besviken egentligen, men 2010 är faktiskt mitt år.

Nu vill jag att alla ska lyssna på låten under och ägna året som gått hela fyra minuter och trettionio sekunder. Tack