Jag är hemma efter att ha tittat på min gud i två timmar och som alltid efter hans konserter vet jag inte om jag ska gråta eller skratta. Jag är fortfarande omtumlad.

Jag och Moa begav oss till Västerås i en skaplig tid idag för att köa till Håkan. Vi hade laddat upp med mackor och filtar. Timmarna svepte förbi ganska snabbt tills de sista iskalla 45 minutrarna kom. Efter att ha förfrusit några kroppsdelar, blivit mosade och sprungit lite hamnade vi så långt fram att stängslet krossade våra revben. Längst fram! Håkan hoppar ut på scen som en hel energikälla. 30 minuter försenad och han inleder hela kvällen med "Jag har varit i alla städer". Det bästa med Håkan är att han är så jävla ärlig och träffar varje gång. Med handen på hjärtat för att visa att han menar varenda ord i hans texter vrålar han ut "ta mig till kärlek!" på ett sätt som bara han kan och hela arenan gungar. "Minnen under aprilhimlen" var den mest berörande låten idag och jag var tvungen att kolla ner i golvet för att inte bli ännu mera fjollstämplad. Håkan berättar om obesvarad kärlek, att inte ge upp, hur låtar har vuxit fram och att han aldrig kommer att förstå sig på universum. Efter en diskusion på msn om kvällen kom vi fram till att jobbigast under hela skiten var nog den unga vakten framför mig och moa som kollade på oss som att vi vore störda i huvudet eller som att vi vore de största fjollorna han skådat. Håkan avslutar med att gå ned på knä och ta ut det sista han har i kroppen. Efter går jag därifrån med en konsig känsla i magen och ett huvud som känns tomt.

Nu efterhand tycker jag att det gick för fort och jag har blivit mer besatt än någonsin.

Ibland går inte alltid riktigt allt som man har planerat efter hur man vill ha det. Jag vet nu inte om jag ska göra det bästa utav situationen och bara köra eller om jag ska ta fram fejtårarna? Jag har hört att det ska fungera.  Snart drar jag till Västerås och sedan bär det av till Kvicksund. Jag hörde 115 på listan. Det kan bli något.
Jag vet vem som har satt mig i sittsen.

Inställt tåg hem utan någon anledning vilket ledde till att ersättningsbussar kom.vJag var hemma en halvtimme senare än vanligt och jag hann därför inte få i mig en macka ens. Utan det var bara att åka iväg till träningen på tom mage. På träningen var vi 6 st, jättevärt! Blev knappt någon träning. Kommer iallafall hem och blir itvingad mat som jag inte ville ha. Finns det något värre!? Sen nu skulle jag plugga till provet som jag har imorgon men upptäcker då att jag har glömt mitt block i skolan så att jag kommer nu inte kunna göra provet imorgon. Nu ska jag lägga mig på golvet, eventuellt under mattan och dö.

Idag för för ett år sen gjorde jag två bra val. 1. Jag slutade äta kött. Jag var en jävel på att klaga på vad som är fel och dumt utan att göra minsta lilla sak åt det alls. 2. Jag slutade äta godis. Från början var det meningen att jag bara skulle vara utan godis i ett halvår, sen blev det ett år. Nu vet jag inte. Jag har iallafall bestämt mig för att inte bryta det än. Jag är inte redo för det tror jag.

Musik Direkt idag igen. Jag hatar det egentligen. Jag blir exakt lika mycket peppad varje år till att starta ett eget band. Synd bara att jag varken kan sjunga eller spela något instrument vidare bra. Till sin höjd tror jag att jag kan spela lillekatt och lite andra små trudeluttar på keyboarden. Det kanske är något att satsa på? Dessutom kryllar det av saker så att det gör ónt i ögonen efter ett tag. Moa vet jag jag menar. Dagen avslutades med en fika med Moa som även får avsluta detta inlägg och avsluta min kväll.

Min blogg har idag funnits i ett år och 7 dagar.
Om en vecka är det Håkan!!!!! :D

           
Nu sitter jag och äter frukost med mitt nybakta bröd. Eller "Cornelias-morgonbröd" som receptet heter. Jag tänkte igår göra dom hjärtformade. Det blev endast en tanke. Dock måste jag erkänna att brödet denna gång fick en liten mera brunare yta än de andra gångerna. Det är ganska bra med bröd som kan jäsa över natten. Jag började baka det någon gång vid tiotiden igårkväll tror jag. Igår som förövrigt blev en heldag på stan med kotte, vilket var ganska trevligt. Vi har kommit fram till att vi är lika skämmiga. Efter ett hetsköp från min sida, en färdigköpt present från hennes och en ner riven affish så drog vi hem med 19-tåget.

Idag är det alla hjärtans dag. Som vanligt tycker jag att dagen är ganska överskattad. Dock kan den vara lite värd om man har någon att dela den med. Vilket jag inte har till en viss del. Till den andra delen så ska jag dela den med dom som får mig att må bäst. Planeringen är att vi först ska titta på Musik Direkt (jag är där varje år). Sedan ska vi sätta oss och äta middag någonstans och efter det drar vi vidare till ett café för att snacka ännu mera skit. Moa ska dock inte med så stålgänget blir inte fullständigt. Hon väljer att gå på Anna Ternheim istället. Jag tror inte att hon är medveten om hur många överheta musikaliska män som hon kommer att missa under MD. Det är hennes val trots allt. Nu ska duscha, sedan ha klädångest, skrika över att sminket aldrig kan bli bra och vilja klippa av håret mitt. Vardagliga händelser med andra ord.

Jag önskar alla en trevlig dag.

"You sit there in your heartache. Waiting on some beautiful boy"

Håltimma från 10:30-15:00 är verkligen ingenting att rekomendera. Speciellt inte när man har glömt folisofiböckerna hemma på golvet. Därför slutar det med att jag endast sitter och fördriver tiden med onödigt tjafs istället för att plugga. Corre sitter även med mig och är precis lika oaktiv i pluggandet som jag är. Hon sitter och går igenom lillkvinnans (rebecka) bildhistoria. Om exakt 58 minuter blir det att springa till gränden och göra sig av med några slantar med rebecka. Tjugo riksdaler närmare besämmt. Det heter kaffe. Vi firar att vår skolvecka är över och att det snart är geografi med våran favorit lärare Erik! 
 

Tyngden från axlarna har nu lättat. Nu är både svenskaprovet och engelskaprovet genomfört vilket var det jag fruktade denna vecka. Det bästa av allt är att jag överlevde båda proven också, till och med. Stressen kan nu försvinna ur mitt liv för en dag iallafall. Hur som haver... dagen har flytit på, bättre än förväntat. Jag och Rebben aka. gräsmattan har till största delen suttit i Skol-IF och pluggat idag. Vi tragglade upplysningen och romantiken och lite annat skit. Vi har även övat koder och snackat om att flytta hemifrån. Det var jättetrevligt om någon frågar mig. Både jag och Rebecka är nog lika bra på att önsketänka. Imorgon är det TT. Torsdag tydligen. Sista dagen på min vecka. På kvällen är det sura-virsbo match igen. Derby lix. Jag är fortfarande inte klar med min tenta i fiosofin. Teorier kan man inte bara pressa fram sådär huxflux.


Vi är ett vitt papper tydligen.

Idag kände jag mig som en duktig elev. Jag hade kunnat åkt hem klockan 12:16 om jag ville. Istället stannade jag kvar och gick på både ett studiepass med engelska och den frivilliga geografin. Jag tog 16:16 tåget hem. Jag kommer inte ihåg sist då jag pluggade så mycket under en och samma dag i skolan. Något poäng är jag iallafall värd?

Idag gjorde Cornelia ett av sina erkännanden igen. Anledningen till att hon gick och försökte lära sig spela keyboard var för att de fick mums-mums där.

Jag saknar mitt svarta hår. Jag måste fundera. Jag tror jag är svart egentligen.

Att värdesätta en människa i pengar är för mig en omöjlig sak. Rebecka berättade för mig&corre idag att det är en som har gjort det. Man kan tydligen sätta hittelön på en människa. På en människa!? 20000 kronor var priset om man hittade trebarns pappan som försvann på hallstabron. Först garvade jag som en tok tills jag insåg att det verkligen var sant. Jag tycker det sjuka är att det finns människor som mäter andra människor i pengar. Sorgligt men sant. Jag vet inte ens om jag vill veta vad det bor för galningar i Kvicksund.

Jag är less på att ständigt bara ge och inte få något tillbaka. Jag ska bli en lika stor bitch som du nu.

Dagens lycka är att jag ska på Mando Diao den 25 April med min räka. Ni får säga att ni är totalt jävla störtavis på mig för jag förstår er. Jag tror nästan att jag är lite avis på mig själv.

Dagen har försvunnit på att jag har bakat gi-brödet som corre tipsade om och till att skriva om William Blake. Först tog jag ett bröd för att smaka hur det blev och sedan tog jag ett bara för att det smakade så bra. Resultatet är iallafall att jag har ätit för mycket bröd. Jag har inte hunnit träna heller. Om någon har lite extra tid över så får den mer än gärna ge den till mig! Jag är i behov av tid. Nu bloggar jag för ofta igen.

Frågan är inte i vilken av de två ändor som i vanliga fall brukar finnas som jag ska börja i. Frågan är i vilken ända utav alla miljoner som jag ska börja i. Det slutar med att jag står kvar i mitten som ett ensamt frågetecken. Igen.

Jag har aldrig fått lära mig hur man glömmer när man inte vill glömma.

Rebecka är min nya idol.

Jag - Varför är det den viktigaste aspekten för?
Rebben - Ehm..Jaa.... Varför inte?

Idag firar Cornelia sitt 100-dagars jubileum.
Till vad behöver jag inte ens nämna.
Jag får väl klämma ur mig ett Grattis i förskott!

 :
Återigen sitter jag nu på söndagen och undrar precis lika mycket som alla andra gånger, vart i hela fridan tog min helg vägen? Den passerar alltid utan att jag ens hinner känna av den. Dagen har iallafall spenderats på en tripp in till stan med min mor konstigt nog. När klockan slog fyra begav jag mig hem till Räkan. Där var det kalas med vänner och hela tjocka släkten. Trevligt. Jag måste även erkänna att jag bara blir mer och mer avis för varje gång som någon fyller 18. Det är jobbigt när jag är medveten om att jag ska hinna gå ut tvåan först, ha sommarlov, börja trean, gå ca två månader i skolan och sedan fyller jag år. Det är en evighet dit ju. Eller rättare sagt 259 dagar kvar vilket egentligen är lika med en evighet.

Stressen börjar också långsamt flåsa mig i nacken igen. Rebbo har staplat upp en hel del skolsaker som behövs göra. Det sorgliga är att jag behöver göra exakt samma saker. Ska jag vara helt ärligt så tror jag inte heller att sakerna kommer att bli klara av att jag sitter här.

Helgen har också var en väldigt onyttig helg och jag har ätit allt för många kolhydrater. Det blir att träna lite extra i veckan tror jag. Men annars mår jag ganska bra. Imorgon är det måndag. Jag ska inte ens skriva om hur jävla mycket jag inte vill gå till skolan imorgon eller om hur mycket jag skulle göra för att kunna bli sjuk och sedan slippa den. Jag ska inte ens tänka på alla uppgifter som ligger och väntar på att bli gjorda eller hur många prov som framtiden bjuder på. Jag ska istället låtsas som att jag tycker om stunden som jag befinner mig i just nu. Jag ska inte glömma att le.

Förövrigt så tror jag moa har haft en kämpig helg. Mest med tanke på bilden. Hon råkade av misstag glömma sin bästa vän här i lördags när hon åkte hem. Men jag har tagit hand om han väl och jag tror det blir svårt för honom att lämna min bästis. Dom har blivit ett stabilt team.  Jag ska sluta blogga så ofta. Jag vill ha en kaffelatte!