Minns exakt den 1/5 då jag kom trött som tusan till jobbet och skrev in mig i boken. Idag skrev jag 21/5 och fick panik och världens ångestattack när jag såg det. Jag minns inte ens vad jag fyllt dessa tjugo dagar med. Jag blir rädd. Sommarn kommer susa förbi fortare än jag blinkar. Ångest. Får väl sluta ha kul helt enkelt. Är det ingen som känner som jag?

Längre har vi inte kommit.

Blir bara LITE irriterad när lillsyrran lägger upp bilder som dessa och jag inser hur fantastiskt hennes hår faktiskt är. Tjockt, långt och vårdat. Det är liksom tvärtemot vad mitt hår är just nu. Tunt, kort och slitet som fan. Idag när jag ännu en gång var hennes personliga frisör hade jag chansen när jag oskyldigt höll i saxen och skulle toppa lite, riskenn finns ju att jag skulle kunna slinta till "lite" med saxen då jag egentligen inte är någon utbildad frisör. Tror ni jag tog chansen? Nä, jag bangade och hennes hår är och förblir finast. Skit på dig snorunge!!!!!

.

Lärde mig tydligen ingenting av fredagsnatten. Bröt planen "att ta det lugnt" över valborgsnatten. Däckade strax efter tre inatt och klockan 06:42 imorse släppte taxin av mig på jobbet. Så ovuxet! Trodde jag skulle somna ståendes. Men så länge jag hade kul så är det ju egentligen värt det. Jenny och jag hade till en början balkonghäng med middag och mys, någon timma senare fick vi tillskott och så avslutade vi natten med världens bästa grabbar. Annars så är det sommar och livet är så jävla förbaskat fint!

Från att från början egentligen gå på hemmafest för att fira en vän som varit borta i ett halvår, till att allt blir kaos och kvällen slutar med att jag och corre skiter i allt och alla och går till kåren istället. Rockade sönder hela kvällen och gick hem från efterfesten sju imorse. Det är ju trots allt de spontana kvällarna som alltid blir bäst bäst bäst. Och så var det extra fint att under vår morgonpromenad hem så slog det oss alla tre att det typ är sommar nu. Sen att jag efter fyra timmars sömn var tvungen att släpa mig till jobbet är en helt annan story. Men roligt hade vi.

"Det har gått tre kvartal och två årstider, en tredje är kanske på väg men jag vågar inte hoppas längre. Jag har varit i fyra andra länder, två andra tidszoner och ingen har innehållit dig.

Men så står du där igen. Fortfarande 187 centimeter men många nyanser blekare efter en vinter utan sol i ett land där de talar ett annat språk. Nio månader senare och du har samma kroppspråk"

Måste bara först och främst informera er (typ alla tusen läsare) att det bara är Jenny som kan få mig att göra sånahär fjortissaker. Anledningen är att vi har en förbaskad jäkla ålderskris och genom att göra saker som man gjorde när man var fjorton får en ibland att glömma att man faktiskt är 20. Jag hade i alla fall en toppen lördag med alla gamla godingar under ett och samma tak. Det blev beerpong, sanning och konsekvens, för starka groggar, en jävla massa roliga berättelser, nobless, en mäktig lapdance och hur jävla mycket skratt som helst. Åh vad jag tycker om er. Sen slutade jag, Lina och Jenny kvällen med att sitta i Jennys soffa och äta subway och skratta åt mitt märkliga slut. Haha!

Haha, den mannen slutar liksom aldrig att förvåna mig. "Tills skinnet skrumplar / låsnar", "lägg på sörjan". Vet inte riktigt vad som är värst, hans stavning eller själva lappen. Roligt är det i alla fall.

Vi hade en brutalt rolig kväll och utgång i Fredags. Hela fyran stod på samma dansgolv hela kvällen och vi liksom kom aldrig där ifrån. Efter stängning drog vi hem till corren igen och satt och skrattade tills klockan nästan visade morgon. Ni är så jävla bäst att det sticker i ögonen på mig, bara så ni vet! Igår när jag kom hem fick jag börja med att leta påskägg och helt plötsligt så kände jag mig jävligt ung.

Förstår inte varför jag aldrig vänjer mig. Men varje gång du måste åka så svider det alltid i hjärtat och det känns så förbaskat tomt varje gång man rullar in på uppfarten och inte ser någon svart passat. Igår slog det i alla fall mig att anledningen till att jag tycker om Svensson Svensson så mycket är nog för att Gustav och pappa är så läskigt lika. Hade pappa vägt typ 80 kilo mer hade jag nog varit fundersam på riktigt.. Farsan har ju sin talanger.

Och så drog jag mig ur i den absolut sista sekunden. Men magkänslan har bara haft fel en enda gång så den brukar jag ju kunna lita på. Får väl fortsätta med att bara flowa med ett tag till då. Nu, jobbhelg deluxe!

Fantastisk helg! Fredagen bjöd på festligheter med Annas astrevliga klasskamrater. Vi dansade tills det sved i fötterna inne på månen och så avslutade jag natten/morgonen med att sitta på ett okänt vardagsrumsgolv och lyssna på LP-skivor (och gamla svidande godingar) och vilade ögonen på världens snyggsnyggaste. Dog. Plinkade på hemma hos anna någon gång vid halv tio på morgonen och sen sov vi till klockan ett. Träffade tjejerna på stan och tog en långfika. Idag har jag sovit mer än vad jag har varit vaken och ska jag vara ärlig så var det precis vad jag behövde. Imorgon drar jag på mig fin skjortan och charmen. Nu blir det jag och Gustav Svensson.

Jag jobbar, jobbar och jobbar. Hela Februari månad försvann på det sättet och nu är vi redan i mitten av Mars. Helt jävla galet är det. Annars går jag och väntar på besked och har lite pirr i magen. I övermorgon börjar jag packa ner mitt liv, min trygghet och mina saker i kartonger och så är det ju vår! Med andra ord så är livet jävligt underbart och ljuvligt. Om man bortser från min krigsskada på handen då.

Lyckades dricka bort min plånbok i Fredags på kåren. Som tur är var det någon söt kille som hittade den och lade sedan till mig på face. Idag är min plånbok redan tillbaka hos mig och vartenda litet korvöre är kvar i planboken. Det finns ärliga människor. Imorse startade inte min bil så fick ta mammas. På vägen hem från jobbet ringer mamma och säger att den är fixad igen. Under sista timmen på jobbet ringer lillpluttan och berättar att hon hittat plånboken jag velat haft ett tag och frågar om hon ska köpa den. Idag ville jag för första gången inte gå till jobbet. När jag sedan slutat för dan går jag hem med ett leende på läpparna och har då kommit på varför jag aldrig har jobbångest, världens finaste arbetskamrater. Och så avslutade jag hela dagen med en liten promenad med Johis.

Dammsugare, porslin, micro, handdukar, köksredskap, kaffebryggare och allt annat som behövs. Nu börjar det kännas lite mer på riktigt och det är så pirrigt! Annars kör jag några sista 8,30 - 20,30-dagar och på fredag blir det dans dans dans! Nu är det så där kuuuuul igen!