Det har varit en grym helg och Västerås har haft finbesök från hela världen. Örebro, Östersund, Lund, Luleå, London och Spanien, okej, nästan hela världen i alla fall. Det bästa var när Linnea hoppade ut från Samuels port i fredags, jag sprack nästan av lycka, vilken överraskning! Det var en toklyckad grillkväll i Fredags, fast allt blir oftast lyckat när man träffar alla gamla godingar. Vädret var på topp, vilket gör att alla blir sådär spralliga och jättepeppa på allt. Kvällen slutade lyckligt och utan några brandskador eller liknande.

Igår var det påskafton och jag och mamma var ensamma och övergivna. Vissa tycker det är viktigare att jobba i Norge, åka till sälen eller dra på kryssning. Svikare kallas det! Jag som hatar att släppa på traditioner. Jag och mamma åt plankstek istället för påskmat och idag när alla kom hem åt vi påskmat, det funkade väl det också. Men nästa år kommer jag bestämma att ingen får åka bort.

Förövrigt kan jag bara säga att jag har en extra nyckel på min nyckelknippa och jag är jättetaggad!

En såndär perfekt vår/sommardag då jag och min snygga vän Cornelia krigat runt både inne i stan och ute på Erikslund. Såklart var vi också in på det nya IKEA, grymt. Vi var naturligtvis tvugna att testa restaurangen också. Annars har vi vandrat från bänk till bänk, käkat glass och bara gjort vad vi behagat och strosat runt i vårt egna tempo. Det är så skönt att göra ingenting ibland, speciellt när man gör det med en fin vän.

Annars hatar jag pals tidiga påskhare som släpper Bob Hund. Fan i helvete, nu måste jag dit! Festivalkompis sökes. Moset, du har dock inget val.

Har faktiskt vart jätteduktig den senaste tiden och kommit igång med min träning ordentligt. Den 21 Maj smäller det. Då blir jag inslängd i skiten och då gäller det att jag är fit for fight så att säga. Så nu är det bara att biffa så kanske jag har en chans att hänga med sen. Annars får jag väl sätta på mig min pyamaströja och hoppas på att den gör sitt.

Delade med mig av mina bästa konsertknep till syrran innan jag stack till jobbet igår. Klarade mig genom hela veckan! Det gäller att stå på sig ibland, eller att man har världens bästa Elin (aka Bettan) att säga "eller hur" till. En stor eloge till henne förresten som orkat med mig hela veckan, haha.

Tur som man har fick jag igår ett väldigt fint samtal, det var av ingen annan än Fiat som också hängde på Håkan Hellström, hon ringde under bästa låten dessutom! Fällde en tår över att jag inte var där, det är ju trots allt Håkan Hellström och han har ju legat mig väldigt varmt om hjärtat ändå sen jag gick i fyran typ. Åhå. Annars har jag haft en väldigt fin och mysig lördag.

Jag vill också hoppa runt som en dryg liten fyllekaja och skrika vad jag vill när jag vill. Jag vill också vara upp till åtta om mornarna och få i mig alldeles för lite sömn. Jag vill också träffa jättemycket nya människor och bara beundra alla dialekter. Jag vill också njuta av att vara ansvarsfri och av att tid och dag egentligen inte existerar. Jag vill också bara sitta på en brassestol med fina friends och dricka pissljummen öl och gnälla lite för varje klunk. Jag vill också gå och titta och lyssna på det absolut bästa jag vet, livemusik.

Det här med att bli gammal är riktigt jobbigt. Det sista jag vill göra är att ta vuxna beslut som att arbeta istället för att festivala. Inte nog med det så missar jag min Håkan på Fredag. Därför har jag kommit på att jag imorgon på jobbet ska tvinga Elin att sjunga för mig. Människan är helt galet grym! Under tiden ska jag gå och suga på den här fesitval-eller-inte-karamellen.

Avslutar med ett citat från kvällen. "Blev det mycket gräs eller?".

Jellie är på toppen av alla toppars toppar! Det är officiellt vår och jag har invigt vårjackan och takluckan på min bil. Den gick inte igenom besiktningen idag, men jag är ändå inte bitter, för just idag äger världen. Jag har fått reda på att jag också kan äga och charma gubbar trots att jag säger att jag vill bli rockstjärna när jag ska bli stor typ och trots att jag pratar sjukligt mycket när jag blir nervös. Vilket också gör att jag för en gångs skull känner mig lite speciell. Det kommer bli hur bra som helst det här, jag är ju grym! Egentligen vet jag ju att jag är bäst, så jag förstår faktiskt inte varför jag alltid har en förmåga att tvivla på mig själv.

Att det ska vara så jävla svårt att bevisa för någon annan att man kan. Och att köa i två timmar är inget jag rekommenderar. Nu vill jag bara veta om jag kan eller inte.