Och så gör det förbaskat ont i hjärtat och själen när jag inser att vi går mot mörkare tider igen. 

Vi är redan inne på slutet av juni, man går och väntar och väntar. Väntar på att sommarn ska dra igång på riktigt och sen är den faktiskt över. Just nu är jag sådär trött och sliten i kroppen som man blir efter fyra dagar med för lite matintag och fyra dagar med alkoholkonsumtion. Är inte arton längre. Men jag sitter inför en tre veckors period av semester. Och för en gång skull utan förväntningar så kanske det kan bli nått av den här sommarn. Imorgon hade jag tänkt lösa baksmällan utan alkohol och faktiskt ta tag i min semester. Men så har jag insett att ingenting är lika kul utan dig. Och helt ärligt så vet jag inte hur jag ska lösa den här veckan egentligen.