Luggarna

Idag ska resterna göra sitt för första gången. Jag hoppas att det blir en bra start, då är det inte lika tufft att vänja sig.

Idag har jag hatat alla människor som på facebook uppdaterat något om att de har höstlov. Jag vill också ha höstlov! Jag saknar det. Jag saknar att va sådär riktigt skoltrött att man räknade ner till höstlovet redan femhundrafemtioelva dagar innan det började. Faktum är det att jag faktiskt saknar fria (skolan). Annars kan jag erkänna att jag sitter och äter vit choklad i min nya velourdress. Ni vet en såndär som alla fjortisar har i rosa? Jag har en blå dock. Det roliga är att det var kotte som tyckte att jag skulle köpa en.. Jag måste även erkänna att jag idag blev kär i ett par skor! Jag hatar verkligen skor egentligen, men det här var kärlek vid första ögonkastet. Becka, jag börjar förstå dig. Det går inte att överge dom.

Jag har blivit hemmafru. Mamma gillar det, vilket egentligen inte är speciellt konstigt. Vem vill inte komma hem från jobbet till ett städat hus? Idag på förmiddan åkte jag till och med och handlade. Jag hade en inköpslista, en egen vagn och mammas kort. Det var jag och pensionärerna. Jag kände mig som en ung mamma. När jag kom hem packade jag upp varorna och därefter slängde jag in den sista tvätten i maskinen. Imorgon ska det dammsugas. Jag har blivit en riktig hemmafru, funderar faktiskt på om jag ska börja ta betalt. Annars har jag ett sånt tråkigt liv att jag till och med måste skriva om det. Då är det riktigt illa. Imorgon ska jag på date med moa och sedan ska jag till Uppala. Äntligen händer det något

Det är mycket bättre när pappa är hemma. Vi är ett bra team han och jag. Hela förra veckan turades vi om att städa och laga mat, samtidigt som vi lyssnade på håkans nya platta och lekte dansband (blackjack måste spelas på högsta när man städar, sen går det inte att inte svänga med). Jag spelade lufttrummor och pappa luftgitarr. Jag klarar av att städa och laga mat själv. Men det är jävligt svårt att spela både trummor och gitarr samtidigt, plus att jag måste sjunga. Dessutom är det inte alls lika roligt att göra det själv. Men annars var förra veckan en bra vecka, fram tills det att jag fick reda på att jag om några veckor ska skriva ett tio sidors långt arbete på engelska. Just när jag börjat peppa mig själv att det här faktiskt kommer gå att ordna, undrar jag återigen. Hur ska jag klara detta? Och så var klumpen i magen tillbaka. Måste även gnälla lite över att jag har en mindre brännskada på tungan sen jag och bebben drack kaffe och åt chokladboll till frukost, tror det var i lördags. Ont gör det. Fast inte lika ont som det gör att veta att bebben faktiskt inte är i Sverige längre. Fast jag är jätteglad för din skull (även fast det inte märks). Måste även erkänna att jag beundrar dig. Eftersom jag vet att det är precis att jag klarar av att bli lämnad med dom andra två, är jag ganska säker på att jag aldrig hade varit modig nog att lämna allt.

vi är fortfarande fyra.

Stålgänget gjorde den sista gruppkramen. Grät konstant hela vägen från kvicksund till sura.
Rebecka, bebben, becka, rebben, beby, räbb, zacke (kärt barn har många namn)
Jag kommer sakna dig, jättemycket ♥

När livet känns fint på grund av att man själv känner sig så jävla lyckad och bäst. Idag äger jag. Jag kan också.

Kaffedrickande i kvickan, etown, supermysig middag, alsång i bilen med fria rörelser, skratt åt precis ingenting, kvällsbesös på statoil, sockerkick o.s.v. Det är jobbigt att man ständigt upprepar "det är sista gången på 13 månader", vad vi än gör.

När livet är tungt, då köper man en sånhär. Då är inget tungt längre.
För jag tror, när vi går genom tiden. Att allt det bäst, inte hänt än.

Jag måste börja säga att jag är en riktigt gnällis. Så fort något i min plan spricker blir jag arg på allt som har med saken att göra. Men det är skönt att vara sur ett tag. Jag måste vara sur ibland, för att sedan kunna ta tag i saker.
Min engelska är igång nu. Fick svar från Mia idag, det är hon som ska hjälpa mig genom engelskan. Den första planerade tidsplanen är att jag ska vara färdig med allt till jul, hur vettig är inte hon på en skala mellan ett till tio? Därför kommer jag nu inte säga godnatt, utan nu ska jag gå och läsa min bok. Som är på engelska (okej jag kanske kommer gnälla lite mer i fortsättingen). Men engelska är bra. Det kommer bli hur bra som helst eftersom jag ska åka och hälsa på bästben i usa sen. Allt ordnar sig ju! Jag har en ny kamera.

Jag hatar skolverket, jag hatar allt som har något som börjar med "M" och slutar på "ats Barlow" att göra och jag gillar absolut inte blått. Bara så ni vet liksom. För övrigt, jag saknar tiden på bilden!

Kan inte säga något annat än att jag levde i en annan värld i fredags och att man aldrig ska äta oliver. Att jag ställde klockan på 20:30 innan vi däckade (skulle upp halv nio på morgonen) är ju ett bra bevis på hur mycket hjärnan var med. Ett blodblad bröt ut och det första moa sa när vi vaknade igår var "jag behöver någon som tar hand om mig". Jag bokstavligen kröp på alla fyra, vilket jag även gjorde resten av dagen, ända fram tills på kvällen då Joakim kom. Han tyckte inte ens synd om mig.

"Jessica, curryn är slut"
"VA? Hur fan kan curryn vara slut?"

För ett tag sen pratade jag med Jenny i fånen. Det var fint, hon berättade att hennes liv ägde och att allt var sådär jättebra. Jag gillar livet när det är så! Hon och jag är förövrigt "C bangers", som hon själv sa.

Pappa är hemma, det är väl det enda som är positivt just nu och som gör att livet faktiskt är lite fint. Pappa och mina fina vänner. Fina och roliga vänner som Johan&Johan (tokjobbigt med samma namn). Vi skulle hyra film. Johan vägrade svenskt. Johan vägrade komedi. Johan sa "det måste va brudar med, så man kan fantisera lite".
Det slutade med "de ofrivilliga", så jävla rolig. Annars vill jag just nu bara ge upp och lägga mig under mattan och gråta ett tag.

Drog en effektiv stanrunda med bebben idag. Hon tvingade mig att köpa ett par skor och hon kom på sig själv med att låta exakt som sin mamma. "Så får du i en fårullssula (eller vad hon nu sa) om du vill det". Hon va söt. Sen hängde vi på expert i en evighet p.g.a. att praktikanterna inte kunde något, plus att hon fick betala tokmycket för fem ynka små kort. Skandal! Inte nog med det, vi båda gled till skolan för att hämta ut slutbetyg.
Det visade sig då att skolverket från och med hösten 2010 kommer att ändra om i deras system, vilket innebär att man inte har behörighet för att söka till högskola med ett reducerat program (den som säger "vad var det jag sa" kommer jag spotta på, inte mitt fel att dom ska ändra!! ). Tackar mig själv för att jag inte gjorde klart alla mina uppgifter i tid, för nu går det ju att rädda. Men är fortfarande tokförbannad för att jag nu måste läsa äckelska C. "Fan va bögit" som Johan sa. Ja, det är jävligt bögit! (Moget sagt, jag vet). Livet är därför inte fint längre, inte det minsta. Men Joakim kom förbi och var söt och fick mig att komma på andra tankar. Men jag gillar ändå inte livet längre. Jag är dessutom jättemissnöjd med min nya kamera. Blä. Blä. Blä. Nu ska jag gå och gråta i barbasköns famn.

Efter mycket velande så köpte jag mig en ny kamera idag. För någon dag sen när jag bläddrade tillbaka i mitt bildarkiv insåg att jag inte alls tar lika mycket bilder som jag gjorde förr. Systemkameran tar jag inte med på så mycket då jag inte vågar eller för att den är en megaklump. Långzoomen hatar jag och den är också för stor. Därför är det meningen att jag i framtiden ska ta med mig den här lilla rackaren på de äventyr och partyn jag går på. Jag frågade faktiskt om det fanns drinkförsäkring, men det fanns det tyvärr inte.

Det här är mitt senaste impulsköp och allt är rebbens fel. Men jag har en egen barbaskön. Det är tight. Han är cirka en meter hög, mjuk, fluffig och känns jättestor. Och trots att han tar upp mer plats av min säng än vad jag gör, så tycker jag faktiskt ändå om honom. Han kommer bli min nya fin vän. Nu ska jag acceptera att den här dagen är över.

Jag kan inte säga något annat än att gårdagen var fin. Sådär riktigt fin. Dagen inleddes med världens kanske bästa impulsköp, och vem om inte rebben var det som peppade mig?  Vi hade ligamiddag med vin och olika shoter. Vi sprang i klackar. Det var rosapantern-plåster. Det var tungstavs byte. Det var trevliga människor. Bebben och jag klättrade över meter höga stålgrindar för att komma hem till Samuel, men det visade sig ganska snabbt att det var fel innegård så det var bara att klättra tillbaka, samtidigt som polisen kom. Vi träffade på några typer på donken som becka lyckades charma då hon sa "du får mitt nummer om du köper pommes till mig", vilket han även gjorde. Vi träffade en kille som grät över att han blivit nerslagen. Det var redbullvodka på två röda igen. Det var öl. Det var bara fötter mot marken. Det var hamburgestek klockan fyra på natten, det var ett mindre krig om sängplatser då jag vann efter att jag tog fram vattenglaset. Det var politiksnack och bara sådär fint hänghäng med mestadels bra människor. Jag tror det sista ordet sades klockan sju imorse. Vaknade packade.

Allt som allt kan jag bara säga att jag har så jävla fina vänner och att johan helt klart är världens bästa kille.