INTE OK. Pappa har åkt tillbaka till Norge efter 6 veckors semester. Jenny har flyttat tillbaka till Örebro efter att hon vart min hela sommaren. Sommaren är slut och jag ägnade den åt att vänta och jobba. En äcklig jävla höst är på ingång. Jag har skaffat mig en dålig ovana. Jag flagnar. Jag är förkyld.

OK. Jag har världens snyggaste naglar. Jag är fortfarande brunast i familjen.

Tittar. Tittar igen. Tittar. Tittar igen. Vill inte. Vill inte acceptera läget. Det är inte så det ska vara .

Har spenderat världens kanske sjukaste men absolut den roligaste veckan på länge. Saknar redan att bara skita i tid och rum, kunna dricka öl tio på morgonen, dansa på bardisken, ligga i havet och guppa på matte och matte, springa från krog till krog, åka på "dubbeldejt", se världens finaste utsikt, sätta "party" framför allt, vara en pösmunk, äta chips, spetsa allt som går att spetsa, dansa världens snyggaste dans, hänga med världens bästa blondiner, ha ac på rummet, ha en städerska som gör precis allt för en, göra sånt som man aldrig skulle göra i sverige, vara en hooka, vara sådär fjortisdryg som man bara kan vara med jenny, steka satan, åka på båttur, träffa nya människor, spana in världens snyggaste bartender, bli bjuden på drinkar och shottar, hänga vid poolen, skölja ner läkemedel med alkohol, bli behandlad som en prinsessa, hänga på balkongen, vara wasted, dansa i en bur, vara överdrivet nojjig, hänga i fyrtio grader, översätta svenska meningar som blivit heltokiga på engelska, men framför allt bara ha kul. Kul, kul och bara tänka på mig själv och inget annat.

Efter en veckas lång fest och för lite sömn så mår jag ändå förvånansvärt bra. Blev alkisvarning på slutet. "Är du verkligen säker på att det är sprit i den här? Den smakar ingenting.". Nästan så att jag skakar nu. Pappa drog med mig på streetrace bara för att han var rädd att jag skulle ge mig på barskåpet annars. Nu ska jag ta en partysleep.

Vet helt ärligt inte om jag ska skratta, gråta eller vara arg längre. Vet bara att Jenny (som vanligt) vet vad jag behöver. Hon sa "du behöver komma härifrån". Och när man känner att man vill avfyra en stabil höger samtidigt som man vill bryta ihop i ett hörn någonstans ibland, så tror jag faktiskt att det blir bäst om jag lyssnar på Jenny och bara gör som hon säger. Gift dig med mig kvinna? Du är bäst ♥

Jag tycker alla borde ha en sån vän som Jenny. Hon har bokstavligen tagit hand om mig den senaste tiden och extra mycket de senaste dygnen. För lite över två månader sen skrev jag "Men det bästa av allt är att Jenny är västeråsare igen och nu känns det som att ingenting kan bli fel eller tråkigt". Idag kramade vi om varandra på stationen. Plugget drar igång och hon blir Örebroare igen. Nu känns allt tvärtom, allt kommer bli tråkigt och ingenting kommer bli bra igen.

Från att sitta i solen på balkongen och fira med världens bästa arbetskamrater till att slänga ut otrevliga människor, avsluta kvällen med att ringa polisen, göra sånt som man bara gör när man är full, vakna upp och känna att man vill tvätta hela kroppen med handsprit eller något starkare och tillsist, som pricken över i:et, bli sviken av en man litat mest på i hela världen. Men nu bor jag och Jenny ihop, det blir bäst så.

Har om mindre än en halvtimme varit vaken i ett dygn. Skrattade åt någon igår då den sa att den kunde börja jobba tidigare idag. Tre sekunder efter insåg jag att den idioten var ju jag. Bra Jessica! Kom annars precis hem från en spontanträff med Jenny. Firade det som behövdes fira och pratade om saker man behöver prata om ibland. Jenny vet alltid vad jag behöver, även fast hon inte säger något så fixar hon alltid till något ändå. När kvällen väl är över sen känns det mesta helt plötsligt ganska okej ändå. Trots att allt bara är kaos egentligen.

"Världen har blivit så himla egoistisk. Det är ingen som tänker på mig, bara jag själv".

När ens mamma säger att man blivit en helt ny unge och när en av bästisarna säger att man har mycket mer positiv energi inser man att beslutet var hundra procent rätt. Nu vet jag att inga pengar i världen är värd den ångestklump jag haft. Nu är världen vacker igen! Helgen har varit hur fint som helst, även fast tiden som vanligt gått för fort. Fick fina och saknade kramar av växjöbruden och linköpingskillen, fint som fan. Dagens bästa var för fem sekunder sedan då jag upptäckte att det är frysen som gäller imorgon och inte CL. Alla älskar frysen.

Skrattar, ler, ler lite till och undrar vad som egentligen hände? Sånt vågar ju inte jag göra. Men det var ju helt "fantastiskt".

Det är ju inte många som har en söt (och väldigt störd) lillasyster som tänker på en när man är på jobbet och har det segt. Och det är inte många som får mig att skratta lika mycket som du. (Näst) bäst är du babe!

Idag gjorde jag det. Stod och velade ett tag, men sen bara gjorde jag det. Känns förjävla fint just nu. Mycket kan man ta, men förr eller senare så måste man sätta ner foten, för att vara rättvis mot sig själv liksom. Och en inställning som lyder att människor är utbyttbara tycker jag är lite hemskt. Så snart blir jag människa igen, inte en producerande robot. Fick även en fin och peppande kram av bästa Elin idag! Och en av pappa när jag kom hem. Nu är jag glad igen.

Har spenderat ytterligare en helg på en camping och egentligen inte vilken camping som helst. Denna gång var det dock med mormor och kotte, vilket också blev hur bra som helst. Vi bodde i en mysig stuga, så husvagnsövernattning står fortfarande med på sommarens lista. I vilket fall som helst så har vi haft så jävla kul. Druckit öl, spelat kubb och yatzy, badat för andra gången i sommar, pratat historia, ätit nattmackor, nattvandrat, tittat på kubbturnering och allt som tillhör. Det bästa med sigge är att det näst intill bara hänger härliga människor där och alla har så fina tankar om livet, ett par riktiga livsnjutare helt enkelt. Och trots att jag bara hänger där en gång om året ungefär, så känner jag mig lika hemma varje gång jag åker dit och det är helt fantastiskt. Det bästa av allt var i lördags när Rune, eller "morfar" som han själv kallade sig fick upp mig på dansgolvet. Det var en härlig svängom. I bilen hem igår var det inte många ord som sades, jag tror vi alla tre hade ångest över att åka hem.