Jag tycker alla borde ha en sån vän som Jenny. Hon har bokstavligen tagit hand om mig den senaste tiden och extra mycket de senaste dygnen. För lite över två månader sen skrev jag "Men det bästa av allt är att Jenny är västeråsare igen och nu känns det som att ingenting kan bli fel eller tråkigt". Idag kramade vi om varandra på stationen. Plugget drar igång och hon blir Örebroare igen. Nu känns allt tvärtom, allt kommer bli tråkigt och ingenting kommer bli bra igen.