Onsdagsmys med syrran. Vi har gjort en kortare cover på "love hurts", druckit julmust, skrattat åt top model, ätit poppisar, tävlat i "drag toilet paper" och vart ett par riktiga pösmunkar. Mysigt värre, det är alltid party när det är FF i huset.

Jag har ju glömt berätta att när jag hängde i Asien så tog min familj beslutet att sälja lilla blå, mini glassbilen, lillblixten. Ja, den har fått så sjukt mycket smeknamn genom tiden och jag har nog minst lika mycket minnen med den. Den räknas ju lite halvt som min första bil och därför skär det lite i hjärtat då jag inte ens hann pussa den hejdå. Nu är denna lilla pins det enda jag har kvar från bilen. Den brukade alltid sitta på solskyddet och var liksom själva grundmottot för bilen. Åh.

Hej och hopp, redan första advent! Tiden går så jäkla fort, tror det beror på att jag har så jäkla kul hela tiden. Har i veckan tagit mig igenom ett jobbigt möte som jag kunnat skjuta upp i tio år till, men corre och jag paktade ihop oss och pakter får man inte bryta! Jag har fått upplärning på jobbet och i fredags sa grabbarna "tack för maten, det smakade bra", då kändes det som att jag inte var helt ute och cyklade i alla fall. Helgen har jag spenderat med mina absolut bästa. Kåren i fredags och vi var typ dom sista som klev av dansgolvet? Drog på efterfest och somnade klockan fem och var efter några fjuttiga timmar uppe på fötterna igen. Hängde på waynes precis hela dagen och bara pratade och skrattade. På kvällen blev det corres place och vi alla var så trötta efter gårdagens bravader (och för lite sömn) att vi skrattade åt precis allt och ingenting. Precis som det ska va! Idag har jag julpeppat, ätit lussebullar, druckit minst tjugotre liter julmust och beundrat hur snygga naglar jag hade i fredags.

Det känns lite okej när man kommer i brallerna man köpte för fyra år sen igen. Höhö

"Sudda sudda sudda sudda bort dom som hugger dig i ryggen när du vänder dig om". Åt en finfin lunch med Anna och Cornelia idag. Insåg mellan samtalsämnena att jag har så fantastiska vänner och att dom är äkta ut i fingertopparna. Jag tänker aldrig släppa dom.

Idag när jag och kotte satt och pratade sa jag något i stil med att jag måste hitta något som jag är bra på, något som är min grej liksom. Då svarade hon mig "men du är ju bra på att vara bäst". Så sant så. Äntligen någon som fattar!

"Som jag längtade efter att bli äldre. Äldre, så att lekisfröknarna kunde ta mig på allvar. Utan att få mina frågor avvisade med orden: bry dig inte om vad vi vuxna pratar om, gå nu och lek. Det var ju bara det att pärlplattor och kaplastavar inte alltid var så jävla spännande. Jag ville bli äldre så att jag kunde bevisa för min mellanstadielärare att nu, nu vet jag vad riktig kärlek är. För hur kul var det att få höra att det bultande hjärtat och pussarna bakom gympasalen var en lek? Att vi borde sluta vara tillsammans med pojkar och istället tänka på de i klassen som aldrig fick någon.

Jag ville kunna dricka sprit, snurra flera varv på en kvällsfuktig gräsmatta och sen ligga platt på ryggen. Se på stjärnorna med min bästa vän i handen och prata om just de saker som ruset lockar fram. Pussa folk på kinden och hångla i mörkret utan att vara en typisk fjortis. Jag ville bara bli lite äldre. Jag ville bli 17 år och jag ville leva i en låt av Håkan Hellström. Jag blev 17 år och allt jag ville var att bli 18. Jag firade genom att gå ut på krogen utan falskleg, bestämde låtar i DJ-båset, ramlade nedför ett trappsteg och avslutade kvällen med en snefylla. Jag var elak mot min pojkvän och jag grät under hela bussresan hem.
Vi sprang på klubbar och pubar och diskotek och tröttnade ganska fort. Vi såg på varandra och vi var inte dumma. Ingenting skulle bli riktigt roligt förrän vi blev 20 och kom in på alla bra ställen. Där man slapp gå hem klockan två, där man kunde dansa hela natten och sen promenera hem när det ljusnade.

Det här är året jag fyller 20. Och jag är livrädd. Allt jag vill är att inte bli 21 och allt jag vill är att bli 93, rynkig, världsvan och nyfiken. Allt jag vill är att känna du är världen när den är som vackrast och om vi ska dö, så gör vi det ihop. Jag vill trä färgglada strumpor på mitt barns mjuka fötter och jag vill springa genom morgonljuset och bli full och skratta när jag är som mest ledsen. Allt jag vill är att cykla över havet, allt jag vill är att matpåsarna går sönder och det rullar apelsiner och tvättmedel och sillburkar över hela gatan. Andas in doften av bensin, älska till ljudet av stadstrafiken och torka svetten av din panna. Allt jag vill är att inte bli 21 för jag har ingen aning om vart livet tar mig."

Kvällen igår var helt fantastisk. Jag hamnade i någon slags dimma som bestod av ren jäkla lycka. Ville. Inte. Sluta. Le. Och trots att jag inte är något större fan av maggio så var det hur jävla bra som helst. Det kan dock bero på att livemusik är det absolut bästa som finns. När musiken tystnat och maggio dragit sin sista låt drog vi till brassen och dansade tills det stängde. Bästa kommentaren fick jag av Lise. Hon sa att det låter som att jag sjunger när jag pratar.

Att se pappa utföra någon slags akrobatisk övning när man kommer ner på morgonen är ingen ovanlig syn och imorse var inget undantag. När jag sedan frågade honom vad fasiken han höll på med svarade han "äh, jag värmer bara upp lite inför morgonympan. När jag är färdig kommer jag ha foten där" och så pekade han upp i taket. Pappa glöm inte att du är 48.. Men annars har vi haft en förbaskat fin dag. Vi har besiktat hans pärla, sprungit runt i salacity och tokat, letat efter en snyggsnygg klocka åt mig, hängt på mekonomen, letat efter jeans åt mig. Vi har även dunkat en jävla massa boppers och haft lite allsång till det, hängt på Great burger och pratat om allt som finns att prata om. Tillsist så avslutade vi dagen med att hänga på citygross och ha en tävling i vem som hittar potatismoset först. Jag vann, men farsgubben är bäst ändå. Och imorgon sticker jag till etuna, hihih.

Min far har ibland vissa svårigheter med det svenska språket (finnar är tröga). Han brukar säga saker som "vilken god kaffe" "gummisnudd" och "passaserare" och när han skriver sms får man sig alltid ett gott skratt. Detta har resluterat i att han oftast blir lite smått mobbad här hemma. Jag minns en gång när jag var liten då jag lämnade en sjuklapp till min idrottslärare som pappa skrivit, min lärare skrattade och frågade om jag skrivit lappen själv. Kråkfötterna är väl en sak, men dessa stavfel. Därför ställer jag mig nu frågan hur det är möjligt att farsan leder med nästan hundra poäng över mig i wordfued. Hur är det möjligt!? Hur? Detta är pinsamt.

Vilken helg! Den startade med att jag kramade om Johan lite extra mycket i och med att han igår drog till Nya Zeeland för att stanna där i ett halvår ungefär (SVIKARE!!). Därefter drog jag en första runda på vuxenbolaget och nu i efterhand skrattar jag lite åt mig själv. "Jag ska testa så jävla många nya ölsorter" har jag sagt ett antal gånger, det slutade med att jag kom ut med ett par gamla hedliga staropramen och mariestad. Jag väntade liksom bara på att någon skulle knacka mig på axeln där inne och säga att jag inte fick vara där. Därför tog jag snabbt det jag ville ha och nästan småjoggade där ifrån. Nästa gång, då jäklar! Sedan slog jag och en ascool tjej jag jobbat med denna vecka ett nytt rekord i att bli klara tidigt efter ett jobbpass och direkt efter det mötte jag upp min festböna Elvira. Vi drog en vända på kåren och för första gången blev det en besvikelse på grund av att killen som snurrade plattor inte kunde snurra plattor. I lördags blev det en liten återförening med min kära fruga som var på besök i vässan. Idag har det vart pappas dag hela dan och jag har kramat extra extra mycket på token. Jag måste ju visa hur tacksam jag är för att jag finns till och för att han är världens bästa människa och inspiration och energikälla. Efter middagen sa han "nu ska jag leka elektriker. Hör ni något som smäller och ser något som flyger så är det bara jag". Hur kan man inte beundra honom?

Min andra hälft, min högra hand, personen jag vart tightare med än mina egna trosor typ (ja ni fattar) är hemma igen. Jag gick in stenhårt, målade naglarna i passande tema (försökte i alla fall) och så slängde vi ihop en liten skylt. Det blev en lyckad överraskning på arlanda och ett mindre tårkalas bröt ut. "Vafan gör ni här?" var nog den bästa kommentaren. Det går inte att beskriva hur stört allt känns. Sista pusselbiten är liksom på plats nu och jag är så glad och lycklig att det känns långt in i hjärtat någonstans. Välkommen hem babe, fan va vi ska ha kul nu.

Trots att jag och pappa fick ta igen våra sex missade veckor genom att sitta utanför vår sommarstuga i nästan tre timmar och vänta på en sotare som aldrig kom så är jag glad. När jag gick i evighetskorridoren till jobbet idag log jag så mycket att det nästan gjorde ont och när jobbpasset var slut och jag gick hem så log jag konstigt nog ännu mer. Och idag efter att kotte berättat om sin sträckning (haha, förlåt) så vill jag aldrig sluta le. Jag tror jag mår bra nu. Eller så är allt bara kul

Ja det är frågan. Annars hade trion återförening idag. Jag tror vi kan ha skapat en fin söndagstradition nu.

Under de två senaste dygnen har jag: blivit rejält omkramad på Västerås busstation, ätit en rejäl välkomstmiddag, sovit i världens kanske mysigaste och skönaste säng, blivit firad dubbelt upp för att jag faktiskt blivit 20 bast, ätit så mycket svenskt jag bara kommit åt, haft bildvisning i två timmar framför tvn, shoppat och kramats och myst med världens finaste familj. Fint. Nu är det så mycket roligt som ligger framför mina fötter att jag knappt kan sitta still. Hihihi.

Jag har aldrig känt mig så ung, lycklig, levande och full av energi som nu. Fantastisk resa.