Går upp fem på morgonen, kommer ner och möts av att pappsen är vaken och har bryggt kaffe åt mig. Delar morgonsnacket och äter frukost. Får min take-awaymugg påfylld med kaffe medans jag drar på mig ytterkläderna. Kommer ut och står och tittar på (och busar lite) medans pappa skrapar hela min bil. Kommer hem från jobbet och möts av världens bamsekram av mamma. Ringer lillsyrran gråtandes en lördagnatt och efter elva minuter sitter vi i samma bil. Kommer hem efter ett kvällspass från jobbet, i ytterdörren möts jag av ett sms med "kom upp på mitt rum och säg hej och ge mig en kram". Pappa ber mig ta syrrans bil och efter två dagar får jag tillbaka min. Tvättad, polerad, vaxad, nytt fördelarlock och kablar och nya tändstift. Mamma drar på kryssning och kommer hem med favoritparfymen med stort F. Och för att inte tala om alla fina middagar, sjuka skrattkvällar, mindre bus på mataffärer och allt SjuktRoligtBraMindrebraGalet vi är med om. Vet inte om jag behöver fortsätta? Förstår bara inte hur jag ska klara av att flytta ifrån världens absolut bästbästa familj. Åh, det gör så jävla ont i hjärtat.

Du får mig att glömma bort solsidan, titta på film fast jag inte ens är någon filmmänniska, att gå på någon främmande energi trots att jag sover för lite och du får mig att skratta mer än vanligt. Jag vaknar av "önskarduvarhärsmsen" och så vill jag bara ta på varenda millimeter av din kropp, helahela tiden.

Att lägga sig på golvet och lyssna på en fin spelningslista efter en tung dag på jobbet. Och ba njutanjuta.

Att min pappa är och alltid kommer vara planetens mest fantastiska människa. Och han kommer aldrig sluta leverera.

Att man faktiskt inte behöver mer än tre timmars sömn under en natt. Bara man får somna inslingrad i världens finaste människa. Och så blev man typ femton och knäsvag igen.

så som jag gjorde

Slänger upp handen så högt jag bara kan och kör en high five med mig själv. För ibland är det okej att känna sig så jävla grym!