JAG HAR VARIT I ALLA STÄDER. LETAT EFTER DIG

Vet inte riktigt vart jag ska börja. Kanske med att tacka dig för att du hittills stått ut med mig i tio månader och några dar till. Vet inte riktigt vart tiden tog vägen, eller hur tre kunde bli sex för att sedan BAM bli tio månader. Men jag vet att jag är exakt lika kär (om inte galet mycket mer) som jag var för tio månader sen och att du fortfarande får mig att känna mig knäsvag. Tack för att du håller koll på allt åt mig, är världens mest fantastiska människa, får hela min värld att snurra och för att du aldrig tycker jag är jobbig trots att jag inte orkar med mig själv. Tack för att du aldrig slutar att leverera och för att du aldrig slutar att överraska mig (trots att jag hatar överraskningar). Genom alla dagar har jag nog aldrig blivit såhär bortskämd med kärlek, blommor och överraskningar. Tack för det.  Allt från blommor på våran dag, till lappar i bland annat badrumsskåp och kökslådor efter en jävla skitdag, till att du alltid får mig att skrattaskratta. Det värsta jag vet är att vara ifrån dig, men att vi väger upp det med två timmars samtal gör det hela mycket enklare. Och inte trodde väl jag för ett år sen då jag var stensäker på att du var för cool för att bli kär, att du ett år senare skulle skjutsa mig till månen om jag bad dig, eller att du skulle ordna med att självaste Håkan hellström skickar hem gratulationsbrev till mig. Börjar skrämmande nog inse att du känner mig bättre än jag själv och så undrar jag hur i helvete jag ska kunna toppa detta? Galet. OM jag någon dag skulle slå i skallen riktigt hårt och släppa på att jag inte ska gifta mig, så är det fan dig jag ska gifta mig med. För jag skulle skjutsa dig till månen om du bad mig.

GATAN FRAM

Och så kommer den där överdrivet fantastiska känslan med stort K fram när man rullar ner längs vägen som delar upp ramnäs i två. Känslan som säger att man är Hemma och som gör att hela kroppen blir lugn och avslappnad, Och allt känns så himla rätt på något vis. Det är en speciell känsla. Och trots att jag nu bott på humlegatan i fem månader så är det aldrig en känsla som kommit när jag rullat in i mitt nya kvarter. Och så inser man hur jävla bra man hade det och charmen med att sova i ens gamla flickrum. Jag var orolig innan, men nu börjar jag på riktigt undra vadfan jag har gett mig in i. Vill inte längre. 
 
 

NÄR DU KAN TA PÅ MIG SOM INGEN ANNAN KAN

Grillkväll, kärt återseende med min australienbrud, balkonghäng, midsommaraftonsfirande, morgonmys, midsommardagenfirande, öl alla dar i veckan, häng på balkongen från 10 på morgonen till 15 med solning, läsning och öl, cityfestivalen, livemusik, spontanutgångar, dumma mig 2, ute till tidig morgon, piratgolf, ljusa sommarkvällar, power meet, terapi i ramnäs, poolhäng, grannträffar, shoppingrundor, mera öl, westerqvarn och göteborg är vad jag pysslat med under min semester. Plus att jag mellan allt fortfarande är kärkär och galen och verkligen lycklig. Nu hade jag tänkt avsluta dom sista två dagarna med världens finaste människa. Adam. Och sen så har vi ju bara kommit halvvägs av sommaren så jag har ju minst lika mycket kvar. Tror det kommer sluta i en toppen sommar! Ba NJUT!

NÅGOT STORT FÖR DIG

Och så gör det förbaskat ont i hjärtat och själen när jag inser att vi går mot mörkare tider igen. 

JUNI JULI AUGUSTI

Vi är redan inne på slutet av juni, man går och väntar och väntar. Väntar på att sommarn ska dra igång på riktigt och sen är den faktiskt över. Just nu är jag sådär trött och sliten i kroppen som man blir efter fyra dagar med för lite matintag och fyra dagar med alkoholkonsumtion. Är inte arton längre. Men jag sitter inför en tre veckors period av semester. Och för en gång skull utan förväntningar så kanske det kan bli nått av den här sommarn. Imorgon hade jag tänkt lösa baksmällan utan alkohol och faktiskt ta tag i min semester. Men så har jag insett att ingenting är lika kul utan dig. Och helt ärligt så vet jag inte hur jag ska lösa den här veckan egentligen. 

YOU SHOOK ME ALL NIGHT LONG

Säger bara att en karatekväll på månen med bästa gammelgrabbsgänget, rockandes på en högtalare till "you shook me all night long" kan få en att må sådär galet bra, bara för att man under en kortare stund av en kväll får kännà sig som arton igen och få känslan att man äger hela jävla världen.

HOME IS WHEREVER I'M WITH YOU.

Imorgon kommer mannen i mitt liv hem. Efter att jag överlevt mina fyra mest ensamma dagar så avslutade jag det med att bila ner till Oskarshamn för att en natt få somna i världens bästa famn. Avslutade sedan helgen med min tredje (?) hälft i Växjö. Och nu är jag hemma för att ta emot honom med världens bamsekram. Och det var riktigt jäkla länge sen jag längtade såhär mycket.

DÅ ÄR ENSAMHET ETT ORD SOM INTE FINNS.

Och inte visste väl jag att ofrivillig ensamhet skulle vara såhär mycket jobbigare än frivillig ensamhet. Eller att jag faktiskt låtit mig bli såhär galet beroende av en annan människa och att jag faktiskt blivit svag. Men jag vet att jag kommer att kämpa ihjäl mig och göra allt för att övertala mig själv om att fyra dagar (till en början) inte alls är länge och "att det är bra att sakna varandra" (känns ju förtillfället som det dummaste jag någonsin hört). Vet också att dessa fyra dagar kommer bli det längsta vi någonsin vart ifrån varandra och att jag hatar allt som har med Oskarshamn och kärnkraftverk att göra.

JAG KOMMER ÄLSKA DIG NÄR JORDEN GÅTT UNDER

Och så har jag ju glömt och berätta om hur nöjd jag är. Jag tänker ofta på hur det gick och började med galna och sjukligt roliga kvällspass på jobbet, till det att jag ligger i poolen i bodrum och jenny säger att jag måste sluta tänka på adam för hon ser hur jag dregglar, till att jag säger till mig själv att jag MÅSTE ta tag i det, till att vi ska ut och ta Någon öl på din födelsedag för att fira, vilket slutar med min tyngsta fylla på länge och jag måste morgonen efter be corre komma och hämta mig från tidö, till att inse att jag kanske tycker om honom lite mer än vad jag själv visste om, till att dela omklädningsrum efter varenda kvällspass och mötas i korridoren då han går förbi i bar överkropp, till att fylleträffas varenda helg (trots att vi på fredagskvällen ALLTID avslutade jobbkvällen med "vi ses på måndag"), till det att vi hade filmkväll, till det att jag numera delar säng med honom mer eller mindre exakt varenda natt. Och att jag sett honom nästan precis varenda dag sen den 26 september och insett att han är det bästa som har hänt mig. Och att det nu faktiskt har vart VI i sex månader. Och jag kan bara inte få nog av honom.

"PROVSMAKAR LIVETS HEROIN"

 

JAG FÅR LIKSOM INGEN ORDNING

Och troligtvis så var det sista gången på väldigt länge som jag stod i köksfönstret och vinkade hejdå till den svarta passaten. Och gav den sista kramen på två veckor. En grej jag gjort sen hela den här skiten började och det har gjort lika ont varenda gång. Och nästa gång då den svarta passaten rullar in på uppfarten (vilket är det bästa som finns) så är jag inte där. Och innerst inne så vet jag att det är allt det här som gör det så himla jobbigt. För jag vill ju vara där.

KING OF THE WORLD

Månaderna som jag trodde skulle bli de längsta i mitt liv visade sig bli de kortaste. Vet inte riktigt vart tiden tagit vägen men jag vet att det nu bara är några dagar kvar av banankartongsträsket. Imorgon ska jag packa ner det absolut sista av mitt liv och om några dagar ska de fylla nya rum och det är med väldigt blanade känslor. En del av mig tycker att det ska bli så himla skönt samtidigt som den andra delen undrar vadfanihelvete jag har gett mig in i. Sen inser jag ju att det endast är tre och en halv mil och att reaktionen från farsan när jag här om dan frågade "ska jag bo hemma tills jag fyllt fyrtio eller?" var "Nej, 55!", ska jag skita i. För egentligen är jag så himla nöjd med allt just nu. Och så himla jävla lycklig!

MEMORIES IN BLUE

Det är inte först efter åtta dagar in på det nya året som jag faktiskt hinner pausa i fem minuter och känna efter vad som egentligen hände. Kär-känslorna har tagit över varenda liten del av min kropp, vilket gör att jag faktiskt inte känner något annat. Har insett att det där med att vara kär faktiskt är ett finfint heltidsjobb. Och så har jag insett att det faktiskt inte alls är så jobbigt att inte bara behöva tänka på sig själv som jag minns det. Det jobbiga nu är ju att man inte kan vara med varandra tjugofyra timmar om dygnet. Sen blev det december på riktigt tydligen. Juletiden har nog aldrig passerat så fort som den gjorde iår. Bara tanken att ha julbord för 1100 pers igen tar kål på mig, men när jag serverade julbord på firmafest där folk stod på borden och dansade så insåg jag att jag har hamnat så jävla rätt. Så jävla rätt. Köpte alla julklappar den 22 december, har nog aldrig vart så sent ute och så oplanerad. Men det blev med cornelia och det är det viktigaste. För nu är det en tradition på riktigt. Sen blev det julbord hos mormor och julafton med familjen med stort F.

Vi har blivit en lindqvistare färre här på jorden. För en sån som mig med brutal dödsångest gör det fruktansvärt ont och jag blir rädd för tid, rum och att jag inte uppskattar allt ordentligt igen. Livet är så jävla kort. Men jag mår bra ändå. Jag har även hunnit med och signa lägenhetskonrakt, gör mig också rädd och ångestfylld. Vaknade upp i förrgår och det enda jag såg var min vita vägg femton centimeter från mig, det är samma vägg som jag har vaknat upp med i tjugoen år. Galet. Är livrädd. Nu måste jag vänja mig vid humlegatan och börja skapa nya fina stunder och minnen. Vet inte hur det ska gå men det måste gå.

Annars tycker jag att 2012 vart ett lärorikt och fartfyllt år. Mest kul är det att jag idag är någonstans jag aldrig ens kunnat drömma om att jag skulle vara för ett halvår sen och därför är jag just nu som människa så jävla nöjd. Tycker att det går lite för bra för att det ska vara sant och som vanligt går man och väntar på att det ska vända. Men jag antar att allt blir vad man gör det till. Därför välkomnar jag 2013 med öppna armar och jag ska göra allt jag kan för att det här ska bli ett minnesvärt år. Och så lovar jag mig själv att jag aldrig någonsin ska ägna minsta minut av mitt liv på något som inte är värt något.

OH LA LA JAG VILL HA DIG

Jag erkänner: Jag önskar att jag hade tid till att varje dag ägna fem timmar åt att ligga i sängen och skapa en stor knut av oss och bara skrattaskratta. Jag ler med hela ansiktet när jag får sms där det står att jag inte får glömma solsidan eller när du säger att du vill vara den som kommer ihåg min mobil, plånbok, brillor och nycklar. På jobbet tittar jag på klockan (allt för ofta) för att kunna räkna ner tills du skuttar in och börjar ditt pass. Blir lika glad när jag får ett "dubbelkramdubbelpuss-sms" tre minuter (om inte tre sekunder) efter att vi precis sagt hejdå. Somnar i världens bästa famn och trots att våra väckarklockor inte ringer samtidigt så är den sista kramen och sista pussen (följt av minst tio till) bland det bästa som finns. Jag vet inte vart jag ska ta vägen när jag hittar lapp i min jackficka eller när du säger att du inte vet vart du ska ta vägen. Och så hatar jag dig lite samtidigt. För jag lovade mig själv att aldrig bli så nere i en människa igen. Men jag tror aldrig att mina knän varit så svaga som de varit September, Oktober, November och början på december, Och inte nog med det så är min hjärtrytm inte sig lik, och det har aldrig hänt förut. Jag ska sluta tjata, men jag vill bara att det aldrig ska ta slut.

DU ÄR EN VIKTIG DEL FÖR ATT GÖRA VÄRLDEN HEL

Går upp fem på morgonen, kommer ner och möts av att pappsen är vaken och har bryggt kaffe åt mig. Delar morgonsnacket och äter frukost. Får min take-awaymugg påfylld med kaffe medans jag drar på mig ytterkläderna. Kommer ut och står och tittar på (och busar lite) medans pappa skrapar hela min bil. Kommer hem från jobbet och möts av världens bamsekram av mamma. Ringer lillsyrran gråtandes en lördagnatt och efter elva minuter sitter vi i samma bil. Kommer hem efter ett kvällspass från jobbet, i ytterdörren möts jag av ett sms med "kom upp på mitt rum och säg hej och ge mig en kram". Pappa ber mig ta syrrans bil och efter två dagar får jag tillbaka min. Tvättad, polerad, vaxad, nytt fördelarlock och kablar och nya tändstift. Mamma drar på kryssning och kommer hem med favoritparfymen med stort F. Och för att inte tala om alla fina middagar, sjuka skrattkvällar, mindre bus på mataffärer och allt SjuktRoligtBraMindrebraGalet vi är med om. Vet inte om jag behöver fortsätta? Förstår bara inte hur jag ska klara av att flytta ifrån världens absolut bästbästa familj. Åh, det gör så jävla ont i hjärtat.

FEMTON OCH KNÄSVAG DEL TVÅ

Du får mig att glömma bort solsidan, titta på film fast jag inte ens är någon filmmänniska, att gå på någon främmande energi trots att jag sover för lite och du får mig att skratta mer än vanligt. Jag vaknar av "önskarduvarhärsmsen" och så vill jag bara ta på varenda millimeter av din kropp, helahela tiden.

21 11 12



Att lägga sig på golvet och lyssna på en fin spelningslista efter en tung dag på jobbet. Och ba njutanjuta.

Att min pappa är och alltid kommer vara planetens mest fantastiska människa. Och han kommer aldrig sluta leverera.

Att man faktiskt inte behöver mer än tre timmars sömn under en natt. Bara man får somna inslingrad i världens finaste människa. Och så blev man typ femton och knäsvag igen.


VAD JAG BRYR MIG OM ÄR ATT SE SOM I SLOW-MOTION NÄR DU GÅR SÖNDER INUTI



så som jag gjorde



HIGH FIVE

Slänger upp handen så högt jag bara kan och kör en high five med mig själv. För ibland är det okej att känna sig så jävla grym!

HERR FROST

Är sådär småirriterad på mig själv som jag alltid blir då jag inser att jag är sämst på att planera. Högskoleprov imorgon och hade det inte vart för att Cornelia sagt åt mig att det var denna helg så hade jag kanske hängt i Växjö just nu. Måste börja ha koll på läget. Tänkte satsa på att göra mitt bästa imorgon och sen får jag ju drämma till mig själv och se till att jag pluggar till nästa gång. Annars, snö och hagel igår. Några kommentarer på det? Hhahah, trodde jag det eller? Här ekar det ju..

Tidigare inlägg
RSS 2.0