Och inte visste väl jag att ofrivillig ensamhet skulle vara såhär mycket jobbigare än frivillig ensamhet. Eller att jag faktiskt låtit mig bli såhär galet beroende av en annan människa och att jag faktiskt blivit svag. Men jag vet att jag kommer att kämpa ihjäl mig och göra allt för att övertala mig själv om att fyra dagar (till en början) inte alls är länge och "att det är bra att sakna varandra" (känns ju förtillfället som det dummaste jag någonsin hört). Vet också att dessa fyra dagar kommer bli det längsta vi någonsin vart ifrån varandra och att jag hatar allt som har med Oskarshamn och kärnkraftverk att göra.