Pappa ringde nyss från sitt norgenummer och lekte telefonförsäljare. Nu ska jag burra ner mig i mitt täcke, njuta av kent och somna tidigt för en gångs skull. Förresten så ringde nattis mig tidigare idag och frågade hur man gjorde stuvade makaroner. En vecka och du ber redan om hjälp, hur ska det här sluta?

Jobbet har blivit en riktig rutin nu och det känns inte ens konstigt att säga att man ska till jobbet eller "jag jobbar". Söndagsångesten har tonats ner och det tar inte emot lika mycket att ställa klockan på 05:07 längre. Jag har kommit in i det, helt klart. Därför känns det lite jobbigt då jag vet att det här är den absolut sista arbetsveckan, sen är det slut. Det svider i mig ännu mer då jag vet att jag kommer sakna stället. Eftersom det har varit ett av de värsta ställena jag någonsin vetat om är detta därför ett väldigt stort erkännande. För om man tittar bortom allt skitsnack, allt buller, det enformigaste jobbet i världen och fångstdräkten så måste jag säga att det är fint. Så länge jag endast tänker på allt dåligt och det som jag inte tycker om, kommer jag aldrig tycka om stället. Om jag istället tänker på hur kul jag har, hur fina människorna är och hur trevligt det är att dricka kaffe på kafferasterna så kan jag bara säga att jag har det jävligt bäst.

Idag när jag satt och tittade på fotboll med gamla vänner insåg jag att det absolut inte är långt kvar tills hösten är här. Och för kanske första gången i hela mitt liv så längtar jag faktiskt. För hur fint är det inte med höstpromenader och mörker egentligen?

Så vet jag vem jag är

Igår hängde jag med ligan. Det är ligan istället för stålgänget nu för tiden. Vi hängde i stockholm och spanade in alla heta män. Man såg minst tre stycken i minuten, därför var det ganska deprimerande att åka tillbaka till västerås där man inte ens ser tre under en vecka. Just nu sitter jag och inviger kottes och min nya datahörna! Stolarna är rosa. Hon hoppar runt som en jättespeedad hoppetossa. Men det gillar vi. Jag undrar vad hon går på.

"Jag önskar att jag hade en egen husvagn"
Och det är allt som behövs för att jag ska skratta resten av veckan.

Jag lider faktiskt lite av att jag missade alla fina sommarkvällar den här sommaren. Att jag dessutom måste vänta ett år för att stöta på dom igen gör att jag lider ännu mer. Men allt är ganska fint ändå.

Jag har kommit på att jag varken orkar eller vill bry mig längre, det känns så jävla fint. Annars är jag expert på att göra saker jag inte borde. Rebben, du äger! Vilken tisdag. hihi

Hamnade vid Svea idag (maskinen där g-länkarna provas) Den går aldrig sönder! (ni vet varför jag lider). Provade världens fulaste g-länkar som gjorde att jag fick slipa ihjäl mig på varenda jävla länkjävel. Nu värker mina handleder, fingrarna har jag så ont i att jag knappt kunde hålla i kaffekoppen på slutet, jag har minst tio kilo slipdamm i näsan som inte går att fräsa ut och jag ser ut som en salami på armarna, också på grund av det där jävla slipdammet som bränner som fan. Dessutom har jag lite ont i magen efter ha druckit minst tre liter kaffe idag. Kaffemaskiner borde inte få finnas, speciellt inte när man går eftermiddag. Nu ska jag snart sova i världens snyggaste och mysigaste lakan. Ursäkta, dom näst mysigaste lakanen. Men helt klart dom snyggaste.

Helgen som var. Fredagen bjöd på en liten utgång med stålgänget då vi egentligen skulle ta det lugnt. Jag är inte så duktig på att hitta det där mellanläget. Det var kul ändå och jag låg däckad i sängen hela lördagen. Ända fram tills kvällen då räkan drog med mig till sura för att spana in musikaliska människor. Och jag är inte arbetslös än, jag har fått förlängt ytterligare en gång. Två veckor denna gång. Fint då! Nu är det eftermiddag som gäller.

Jag tog mig i kragen och kapade av mina väldigt vidriga band. Bättre sent än aldrig.

Imorse var jag så trött att jag var bombsäker på att jag måste ha ställt fram klockan i sömnen, klockan kunde ju inte vara sju minuter över fem, några sekunder efter hörde jag mamma nere i köket. Klockan var sju minuter över fem. Min första tanke när jag kom till jobbet var om jag skulle hoppa ner i en pall och be någon ställa upp mig i ställaget. Det slutade med att jag drack kaffe istället. Det funkade det också.

För övrigt så har fulla flyttkartonger och stora svarta sopsäckar sakta men säkert försvunnit. Nu har nattis flyttat! Den jag tror lider mest är pappa, han börjar inse att vi också växer. Om några år kommer han lida ännu mer, då flyttar jag. När jag nämnde att "det är ju inte så lång tid kvar tills jag flyttar heller" höll han bokstavligen på att ramla baklänges och svimma. "Förut lovade du mig att du skulle bo hemma tills du fyllt 40, så glöm det". var vad han sa. Måste bara nämna att jag var ungeför sju bast och visste inte bättre då. Måste även nämna att pappa sa "glöm det" när jag nämnde min briljanta idé om att riva väggen mellan mitt och nattis rum. När pappa säger nej så är det nej. Men nu har jag och kotte smidit en ny plan. En plan som inte är lika briljant som min, men en plan som funkar.

Förövrigt så har jag köpt en emilkepa som jag pimpat pyttelite. Nu ska jag ut och göra hyss!

Dagen passerade på två röda. Jag och Malin hade skapligt kul. Vi sjöng visor som idas sommarvisa, nu tändas tusen juleljus och kyckling på fredag. Sedan råkade jag nästan ha sönder maskinen med flit några gånger, ni vet varför. Annars så har jag och pappat lynssat på lite "hottigare" låtar idag, som han själv sa. Idag började kotte skolan igen, på min gamla skola. Jag är mer än avis. Jag kom ihåg dom första dagarna. Jag tänkte typ "herregud, ska jag gå med dom här jubelidioterna i tre år? är det bara jag som är normal?" och så visade det sig att det blev den bästa tiden i mitt liv och jag skaffade mig världens bästa liga.

Idag har jag tagit tag i det. Jag har skrivit cv och ett personligt brev. Moa, nu har jag även sökt!! Men nu är det dags att sova. Absolut sista arbetsveckan. Förövrigt är det den här som gör att jag finner inspirationen till att orka i det mesta. För jag behöver ju bara drömma.

Igår hoppade jag ännu en gång på buss 804 som tog mig till Uppsala där jag träffade Joakim. Det var trevligt. Speciellt när han spelade världens finaste version av "walk away" för mig. Uppsala blev inte långvarigt då jag var tvungen att ta mig tillbaka till storstaden igen för en adjökväll för Elvira. Det var läskigt. Nu börjar jag känna att det är på riktigt. Elvira är den första av oss som lämnar tryggheten och ger sig ut i livet. Snart vet jag att rebbo åker och jag hoppas även det inte är så lång tid kvar tills jag själv lämnar tryggheten.

Någon annan som har lämnat tryggheten är Nattis. Hon har blivit lägenhetsägare inne i Västerås och från och med på Tisdag bor hon nog där. Hon har en egen lägenhet att både sköta och inreda, egent mat att inhandla och tillaga. På något vis kommer det kännas konstigt att inte ha någon rumgranne. Men endast jag och kotte är ju inte helt fel det heller. Dessutom har jag världens bästa idé om att slå ner väggen mellan mitt och nattis rum. Allt kommer bli crazzzy.

Dom tre hetaste människorna som någonsin har funnits och fortfarande finns är Che Guevara, Iggy pop och Pete Doherty. Che har jag redan missat helt, Pete missade jag förra året på peace och idag missar jag Iggy på way out west. Är det någon jävla människa som lider med mig? Nu ska jag gå och skära mig i handleden. Och nej, jag skämtar inte.

Jag gillar rutinerna vi fått in den här veckan på eftermiddagspassen. Dagen har alltid startat med att antingen maskinen vi jobbat vid eller provverktygen gått sönder. Vi har därför fått väntat på en reparatör (oftast snyggreppisen) i ungefär en timme. Under dagen har det mesta flytit på bra och man har bara svurit några gånger, fram tills det att klockan blivit lite innan halv åtta då vi har rast. Då, då ska allt skita sig. Därför har vi blivit tvugna att ringa jouren, vilket är lika med snyggreppisen. Det roliga är att han då redan runt sextiden blivit ditringd av någon annan på gunnebo och han har även hunnit bli klar och sedan påbörjat resan hemåt. Men han har aldrig lyckats komma hem helt utan att vi har ringt då han är halvvägs ungefär. Då har det bara vart för honom att vänta och köra tillbaka. Stackarn. Men jag lider inte ett enda dugg. Nu är jobbveckan i alla fall över. Dagen avslutades med en övertrött Soff som skrattade åt ungefär ingenting. Och då började jag ju naturligtvis att skratta åt henne. Bästa kommentaren kom hon med igår. "Jag fick mvg på nötprovet, men det är ju bara för att jag är en nöt själv". Imorgon sticker jag till Uppsala och träffar Joakim.

Avslutade arbetsdagen med att sitta i massagefåtöljen i en kvart, hur underbart som helst. Annars håller jag fast vid att jag inte gillar eftermiddagar. Dock har vi det bra jävla roligt, men tiden. Den går för sakta. Därför är jag väldigt glad över att det är sista dagen imorgon. På fredag är det för övrigt adjöparty för virrpannan vira. Hon sticker till Frankrike under en längre tid, skulle inte hon till skåneland nyss liksom? Sen har jag beslutat mig för att bojkotta både krogen och alkohol under hela helgen (och en bra tid framöver). Tror att det kan vara ganska bra, trots att några av mina vänner (host bebben host) hatar mig. Men det kan jag ta, nu för tiden är jag ju ändå känd för att vara tråkig, hemsk och elak. mohaha

Jag gillar inte att jobba eftermiddag, speciellt inte när dagen börjar med att jag och Soff får sitta och vänta på en reparatör i över en timme p.g.a. att Rutger (japp, maskinen heter så) inte ville som vi ville. Sen när vi såg att det var snyggreppisen som kom kändes det helt plötsligt helt okej att ha väntat så länge. För den som väntar på något gott, väntar ju aldrig för länge. Det bästa av allt är förresten att både kylskåpet och skafferiet blir lite mera fyllt imorgon. Min efterlängtade bästis kommer hem!

Vackra Band of Horses såhär på kvällen efter att man jobbat eftermiddag är ganska bäst.

Det har varit en fin helg. Den visade mig att jag måste åka ut och leva husvangsliv i några dagar för att känna att det varit sommar. Därför är jag jättearg på mig själv att jag inte har åkt ut dit fler gånger i sommar. Därför funderar jag även på att dra ut nästa helg igen. Det är nice. Man behöver inte bry sig om nått och man kan se ut hur man vill, vilket innebär att jag gled runt i mina pyjamasshort och ändå fick jag småfans. hihi. Annars så har jag tittat på kubbcup där det var gamlingar som var sjukligt roliga. "Där ska du ligga din jävel!!". Jag har även druckit bästa kaffet, ätit med plastbestick, regerat i kubb, nattbadat, levt utan täckning på mobilen, dansat till nattis skitmusik, sett mormor dansa på bordet och gjort allt annat som innebär att leva husvagnsliv. Sen har jag även slagit rekord i att vara världens hemskaste människa. Men nu måste jag sova.

Har ni någon gång cyklat i världens jävla motvind med punktering på hjulen, samtidigt som ni varit megamycket kissnödig och med förstora byxor? Inte? Utsätt er aldrig för det, det var stört jobbigt. Annars är det hur jävla fint som helst. Fredag imorgon, vilket gör att allt blir ännu finare! hihi. Moa, ler du fortfarande? Bra, för det gör jag också! Gissa för övrigt vem man hämtar sånda där små mp3batterier hos på jobbet? Snyggreppisen såklart. Jag funderar på att dra något om att min mp3 slukar batteri, vilket gör att jag måste gå och hämta ett nytt varje dag. Jag lever i lyx. Bara så ni vet.

Jag vet inte varför jag hade en sån förbaskad ångest i söndags, eller så vet jag det. Jobbet är i alla fall tokbra och dagarna bara flyger förbi, det är ju redan onsdag egentligen för tusan! Det är fint att sitta och skratta på rasterna. Samtalen som börjar med något väldigt vardagligt och som alltid till slut spårar ur helt. Hur kul som helst.

Annars är jag bara lite arg på mig själv då jag har en tendens att inte ta tag i jobbiga saker ordentligt. Jag vet ju. Du vet ju. Något annat jobbigt (som jag faktistk tog tag i) är körkortet. Min plan var att jag skulle ha det nu, den planen sprack p.g.a att det inte finns några jävla tider. Buffis berättade förresten idag att hela hans körkort (och då är allt som i allt inräknat) kostade tvåhundrafemtio pengar. Det är bara stört, plus att han fick motorcykelkort på köpet. Något annat som är stört är att johan (jag vet att du läser ibland) är stört osmart. Igår hittade han på något så kul som att världsrekordet i häck är två meter. hihi. Vi skrattade.

Ni vet den där känslan man brukar ha när ett sommarlov precis har passerat och man sitter kvällen innan man börjar skolan och tänker på hur mycket man inte orkar ta tag i vardagen och rutinerna igen. Exakt den känslan har jag just nu. Ändå har jag bara varit ledig i två veckor och ska bara jobba två veckor till. Det verkligen skriker ångest om arbetskläderna som ligger på golvet och väntar. Jag vet inte varför. Antingen är det för att jag har blivit jättelat, eller så är det för att det blir verklighet gånger två imorgon. Något jag dock är ganska säker på är att jag verkligen borde sova nu. Det vore ju faktiskt bra om jag tog mig upp ur sängen imorgon när klockan ringer klockan fem. Och det är i dessa stunder som man ångrar sig att man vänt på dygnet i två veckors tid. Men jag klarar mig alltid. Alltid.