Jag gillar inte att jobba eftermiddag, speciellt inte när dagen börjar med att jag och Soff får sitta och vänta på en reparatör i över en timme p.g.a. att Rutger (japp, maskinen heter så) inte ville som vi ville. Sen när vi såg att det var snyggreppisen som kom kändes det helt plötsligt helt okej att ha väntat så länge. För den som väntar på något gott, väntar ju aldrig för länge. Det bästa av allt är förresten att både kylskåpet och skafferiet blir lite mera fyllt imorgon. Min efterlängtade bästis kommer hem!