Ibland känner min mamma för att vara lite impulsiv, då kläcker hon ur sig saker som "nä nu sticker vi fan till Örebro och shoppar" vid frukostbordet (okej, hon svor inte). Ibland kan hon ge mig den perfekta sidenrosetten som jag velat ha sen jag föddes typ. Då blir jag glad.

Tar fram denna som legat på kylning ett tag, tar på mig favoritpyan, drar upp håret i en knopp mitt på skallen, slänger mig ner i soffan, sätter upp fossingarna på bordet, sätter på tvn och säger sedan till mig själv att det faktiskt är okej att ta det lugnt på en fredag, speciellt när man är lite krasslig och alltmänt trött. Inser att jag faktiskt inte behöver ha fart och fläkt eller förtära alkohol varje helg, även fast det rycker lite i kroppen då jag vet att Jenny befinner sig på ett drinkparty. Imorgon håller jag tummen för en nelie (det nya för borri).

Jag har inte dött, även fast man nästan kan tro det. Jag har bara haft ett enormt problem, ingen kan lösa det och det ligger i skallen och skaver hela tiden. Annars kan jag meddela att detta varit den segaste veckan. Kotte iggade vässan och åkte till Stockholm istället, mamma stack till Finland och då passade pappa samtidigt på att bli magsjuk, vilket gjorde att han låg lika stilla som en sten i några dagar. Kvar blev då Jessica, ensam. Men vi kollade på en fin film med Gyllene Tider, kom då på att om jag fått välja hade jag valt att bli född mycket tidigare än år nittonhundranittioett.

Tackar comviq för att denna lilla sticka finns och tackar mamma för att hon löste problemet med vårt struliga internet, väldigt kortsiktigt men ändå. Det har varit ett par fina dagar, även fast jag varit utan internet. Den lilla roadtripen till Norge var fin. Kaffe, gamla godingar och en jävla massa sång. Fikan med mo var fin, vi pratade ikapp allt vi missat ungefär. Gårdagen med Jenny var fin, godis, bowling med grabbarna, pitchers och en lång middag på donken och idag fick jag se Johans lägenhet. Fint som sagt.

Från igår till idag har det varit sådär jättefint! Tror att jag i fortsättningen alltid kommer ta igen allt dagen efter. Annars så går kotte omkring med tårar i ögonen (nästan i alla fall) och sörjer över sitt första IG-prov (jag minns exakt hur det var, HEMSKT!), vårt internet har ballat ur och fungerar endast i intervaller som är på cirka tio sekunder och jag och pappa åker fram och tillbaka till Norge imorgon. Kan inte tänka mig något annat än att jag kommer bli skadad i skallen efter en sån lång bilresa med pappa. Hjälp!

Jag har i alla fall en väldigt söt mormor. Det bästa är att hon inte vet hur man ändrar till små bokstäver.

Det är väl egentligen ingen idé att tro på något alls, men ack så fint det är ibland. Jenny har liksom byggt upp värsta drömmen och även hunnit riva den. Det sjuka var att allt hände under två dagar, lite jobbigt. Meningen med hela detta inlägg är att hon ska få lite dåligt samvete efter att hon läst det och bara göra det som jag vill att hon ska göra. Men jag ska inte vara allt för elak, jag har haft en toppenhelg och det är tack vare henne! I Fredags var vi på Arvingarna, precis när vi kom dit frågade jag mig själv vad fasiken jag höll på med. Jag kände att jag ännu en gång blivit indragen i något sjukt som jenny kommit på (jag blir alltid ett offer när jag hänger med henne). Det hela slutade i alla fall med att det var den roligaste utgången på jävligt länge. Det blev en hel del covers och gamla godingar och jag kom fram till att jag aldrig mer ska mobba Joakim för dansband (okej, det där kommer jag aldrig kunna hålla men iaf). Igår hängde jag ännu mer med Jenny. Vi hann gå på stan och äta, gå på bio och sitta i ett parkeringshus och prata gamla minne och massa annat fint, så underbart! Nu är jag lite ledsen över att hon flytt tillbaka till öret. Något annat som är lite ledsamt är att min trogne partner cornelia har åkt på en kraftig lunginflammation. Jag tycker alla ska skicka ett fint "krya-på-dig-sms" till henne.

Igårkväll (natt?) vid tolv ringde Jenny till mig. Hon har startat något som har gjort att jag har fått hopp om livet igen.

Kan inte säga något annat än att det har varit ett par hetsiga dagar. Nya skdior, pjäxor och stavar har införskaffats på grund av att pappa är så jävla envis med att jag absolut ska lära mig att åka skidor. Har därför även skrivit in mig på hans egna skidskola och vi har hunnit med något pass. Igår var det utgång med ett helt tjejgäng. Jag tror aldrig att jag har känt mig så gammal och har därför kommit fram till att jag i framtiden inte ska sätta mina fötter inne på pluto igen. Det kryllade av nykläckta människor. Idag har jag ägnat mer än två timmar åt att sitta och lyssna på när Jenny försökt övertala mig om en badtunnakväll. Ibland är jag fan jävligt envis. Kom efter ett tag på själv att det är Lördag och att jag är cool, så det var bara att släppa på alla sina principer och åka ut till kära gamla Orresta för en badtunnekväll/avskedskväll för Mange. Det var en väldigt trevlig kväll, trots nykterhet både hos Jenny och mig. Nu kom jag precis hem och är helt slut. Jag är jävligt glad för att jag imorgon kommer må hur fint som helst, trots det ska jag nog ändå inte röra en fena.

Sånt som jag skulle kunna sitta och läsa om livet ut. Nästan i alla fall. Det är fint.