Idag har det varit världens finaste höstdag. Den har jag spenderat med min londonbrud på bryggan i brattis, med kaffe och kaka i handen. Vi har en plan på G och den klår nog fan alla andra planer med hästlängder. Nu spritter det i kroppen på riktigt. I förrgår fick jag världens finaste kram av frugan min, precis innan jag åkte iväg på filmkväll mitt ute i skogen. Kan vara en såndär mysig mittiveckangrej som gör att veckan går fortare än den redan gör. Igår övertalade min plutt mig om att köpa en ny nalle, trots att jag lovat mig själv att aldrig bli lika nördig. Det värsta är att det känns som att jag gör precis som alla andra nu. Men samtidigt känns det som att en helt ny värld har öppnats. Jag känner mig ungefär som när mamma sitter vid datorn, helt vilse och får fråga om varende liten sak. Tur att jag har världens bästa pluttsyrra som kan lära mig allt hon kan. Imorgon träffar jag min borri och på lördag är det en heldag med virro.

En påminnelse till mig själv efter att ha läst detta inlägg är, sluta ge smeknamn till folk och sluta skriva "plutt" eller liknande till allt och alla. Istället ska jag börja använda människors riktiga namn, som normala människor gör.

Vi firade pappas tjugoårsdag idag, tre månader (eller typ trettio år) för sent. Det var kärlek vid första ögonkastet. Lyckligare än ett barn på julafton är han i alla fall. Det bästa var att jag övertalade honom att åka och köpa gräddfil åt mig på en halv sekund ungefär. Sen sa han "du behöver inte ha något ifrån Kiruna då?" Jag tror att han totalt vart ifrån hojryggen cirka fem minuter sedan han köpte den idag, han har inte ens ätit middag! Nä han "skulle bara" köra till virsbo och råkade vara borta i fyra timmar. Funderar nu på om jag ska vara jävlig och passa på att önska mig en ny bil i tjugoårspresent, nu när han är på sånt jäkla bra humör tänkte jag. Men först, filmkväll med lillsyrran!

Har nu testat på hur det är att leva med en annan människa på endast tjugotvå kvadratmeter, kan erkänna att det var saker överallt men också väldigt mysigt. Har haft en finfin helg och endast dom som varit med vet vad som hänt, hihi. Det är tur att vissa kan skratta åt allt. Och mitt rum är äntligen klart!

Ler redan nu när jag tänker på helgen, den kommer bli hur fin som helst. Har jag sagt att det är höst förresten? Till och med det känns mer än okej nu.

När A skjutsade mig till förisen i fredags så var det party i bilen med denna låt. Nu är det party varje dag. Tror jag gillar den bara för att Petter är en snygg man med en minst lika snygg röst. Du har hört den förut så du visslar med mig ba.

Hade ännu en såndär rålyckad kväll med Elvira i fredags. Vi hängde med kulturkillarna igen, skrattade, satte klackarna i taket, dansade tills fötterna blödde och avslutade kvällen med att ännu en gång missa bussen och somna i fel säng när klockan visade fem någonting, så jävla kul. Gick vår egna walk of shame i lördags och skrattade åt oss själva. Hann bara lagom komma hem och vända och sen var jag helt plötsligt på inflyttningsfest hos anna med hennes festliga klasskamrater och några igenkända ansikten från förut, hur kul som helst. Nu har jag träningsvärk i benen (dansat för mycket i klackar) och en tvådagarsbakfylla att ta mig igenom. Väck mig lagom tills nästa helg istället, för då jävlar!

Vet inte varför, men jag ler med hela kroppen varje gång jag kommer hem och ser den svarta passaten stå på uppfarten, eller varje gång jag tittar mobilen och ser ett sms från "pösmunken", eller när kotte säger att hon saknat mig trots att hon bara vart i skolan några timmar, eller när man kommer till sitt nya jobb och man börjar dagen med att få världens största kram, eller när man kommer hem från jobbet och hittar ett paket med supergoda kex i som det står "till världens bästa dotter, kram mamma", eller när man får dela kexen med världens bästa syster såhär på kvällskvisten, eller när man vet att man har världens fetaste helg framför sig. Ska jag fortsätta?

Har spenderat kvällen hemma hos min extrafamilj, pappa Christer fyllde ju år! Vet inte vad som var bäst, kramen från farfar eller att farmor kallade mig för hooka och cooka (jävla jenny!). Jag och frugan avslutade i alla fall kvällen med att som vanligt hänga i bilen, på en parkering och planera livet. Nästa storslagna plan börjar på G och slutar på ÖTEBORG! Galet! Nu är det bara att härda i en och en halv vecka tills nästa gång.

Annars har jag dragit i gång ett projekt, igår stod jag och valde mellan färgerna linne, äggskal eller vitt. Ser man någon skillnad? Det kommer nog aldrig bli någon inredare av mig ändå. Nu är det dags att sova, jobb gånger två imorgon. Och sen när jag kommer hem kan jag krama pappa igen. Hur jävla bra som helst!

Det finns nog inget värre än att gå till tandläkaren. Vet inte hur många gånger dom har sagt att jag har snea tänder, jag fattar det nu! Idag fick jag även betala för att de ska bättra på mina komplex, kan det bli värre eller?

Igår kom det igen. Lyckoruset som gör att man vill stå still en liten stund och bara suga i sig av allt. Vi hamnade på Kåren av alla ställen och för första gången så kände man att det finns bra människor i Västerås också. Blev en helgrym kväll i alla fall. Jag och Elvira var hemma vid fem någon gång efter att vi "råkat" missa bussen. Istället åt vi subway med nya vänner, pratade kultur, pratade körkort, delade taxi och gick runt i vässan för att vi inte kunde hitta hem. Bästa kvällen på länge.

Idag är jag glad för att jag har världens bästa jobb och arbetskamrater. Det är som räkan säger, "min fristad". Tänker inte, bara gör, skrattar, skrattar och ler. Att jag och Annelie dessutom avslutat varje kvällspass med att bli fjorton igen för en stund har vart extra fint. Jag är även glad för att min lilla charm fungerat ännu en gång. Damer och äldre damer är trots allt svårast att charma. Har även fått ett nytt smeknamn "chicka". Jag är också glad för att jag har världens finaste vänner, det är väl nu jag börjat inse vilka som är äkta och inte. Sen är det ju lite synd att det nästan ska ta två år innan man ser vad som är falskt och oäkta. Jag är även glad för att jag har en fin familj som älskar mig och att jag har en familj att älska. Blev nästan lite tårögd då mamma från ingenstans sa "jag är stolt över dig. du är så duktig". Om jag ska sammanfatta allt detta så kan jag ju bara säga att jag inte borde gnälla egentligen, för jag har allt jag behöver och långt in någonstans så vet jag ju att jag inte är ensammast i hela universum, även fast det känns som det ibland. Från och med nu ska jag vara glad över det jag har och inte ledsen över det jag inte har längre. Var det du också.

Idag så hände det. Hade det inte varit för att Anneli stått och skrattat och tittat på mig så hade jag nog fan börjat böla. Alla måste ju få vara tjejtjejiga på någon front.

Tack för att du alltid ställer upp med att färga mitt hår var och varannan vecka, för att du nopprar mina ögonbryn, för att du borstar ut mitt hår då det blivit så tovigt att jag inte orkar ta tag i det själv, för att du låter mig hoppa ner i din säng en stund när det åskar och blixtrar ute, för att du alltid säger att jag är söt, för att du alltid kommer med kramar, för att du får mig att skratta, för du hjälper mig att göra upp planer som går ut på att krossa mina fiender, för att du är du och ingen annan.
Jag älskar dig

Det känns helt OK att jag imorgon ska provjobba för ett nytt jobb, att jag bockat av ett två timmars långt samtal med bebben, att jag äntligen skaffat mig en nattlampa och att jag avslutat kvällen med ett samtal med Jenny. Vi tycker att en "ångraknapp" borde finnas i livet, för visst hade allt vart enkelt då?

Imorse klockan elva blev jag väckt av att Jenny ringde. Bakfull, irriterad och jävlig var jag, hade liksom inte riktigt hittat mitt huvud ännu. Hon började hetsa om att jag skulle gå upp och frågade varför jag ligger och sover. För att jag är trött såklart!! "Jaha.. men jag är utanför din mormor nu" svarade hon. Jag sa att det inte ens var kul och att hon skulle sluta dryga, ändå lyckades hon få mig att gå ut på balkongen och titta ner. Och där står hon, med tio röda rosor i handen och säger "Jag har köpt blommor till dig". Hon hoppade på en tidig buss, trots att hon också festat kvällen innan, har kukkilurat med min mor för att få reda på vart jag skulle övernatta för att kunna överraska mig. Kan vara bland det finaste någon gjort för mig och i tuffa tider som dessa betyder sånt mer än allt. Behöver väl inte säga att jag grät i trappen ner och var nere på en halv sekund? Jag känner att jag borde sluta förvånas över att alla frågar "vad gör ni ikväll?" eller "Vart har du Jenny?" när vi seriöst beter oss som ett gift par. Ville i alla fall med detta inlägg typ visa hela världen vilken fantastisk människa hon är. Önskar att alla hade sin egna Jenny. Tack i alla fall för att du är bäst, för att du står ut med mig, för att du låter mig prata trots att du får skavsår i öronen, för att jag fått gråta på din axel och fläcka ner din tröja, för att du orkar ta hand om mig, för att du får mig att skratta och tack för att du vill va vän med en tok som mig.

Nu är nån annan än jag närmare