Säger bara att en karatekväll på månen med bästa gammelgrabbsgänget, rockandes på en högtalare till "you shook me all night long" kan få en att må sådär galet bra, bara för att man under en kortare stund av en kväll får kännà sig som arton igen och få känslan att man äger hela jävla världen.

Imorgon kommer mannen i mitt liv hem. Efter att jag överlevt mina fyra mest ensamma dagar så avslutade jag det med att bila ner till Oskarshamn för att en natt få somna i världens bästa famn. Avslutade sedan helgen med min tredje (?) hälft i Växjö. Och nu är jag hemma för att ta emot honom med världens bamsekram. Och det var riktigt jäkla länge sen jag längtade såhär mycket.

Och inte visste väl jag att ofrivillig ensamhet skulle vara såhär mycket jobbigare än frivillig ensamhet. Eller att jag faktiskt låtit mig bli såhär galet beroende av en annan människa och att jag faktiskt blivit svag. Men jag vet att jag kommer att kämpa ihjäl mig och göra allt för att övertala mig själv om att fyra dagar (till en början) inte alls är länge och "att det är bra att sakna varandra" (känns ju förtillfället som det dummaste jag någonsin hört). Vet också att dessa fyra dagar kommer bli det längsta vi någonsin vart ifrån varandra och att jag hatar allt som har med Oskarshamn och kärnkraftverk att göra.