GATAN FRAM

Och så kommer den där överdrivet fantastiska känslan med stort K fram när man rullar ner längs vägen som delar upp ramnäs i två. Känslan som säger att man är Hemma och som gör att hela kroppen blir lugn och avslappnad, Och allt känns så himla rätt på något vis. Det är en speciell känsla. Och trots att jag nu bott på humlegatan i fem månader så är det aldrig en känsla som kommit när jag rullat in i mitt nya kvarter. Och så inser man hur jävla bra man hade det och charmen med att sova i ens gamla flickrum. Jag var orolig innan, men nu börjar jag på riktigt undra vadfan jag har gett mig in i. Vill inte längre. 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0