Det är mycket bättre när pappa är hemma. Vi är ett bra team han och jag. Hela förra veckan turades vi om att städa och laga mat, samtidigt som vi lyssnade på håkans nya platta och lekte dansband (blackjack måste spelas på högsta när man städar, sen går det inte att inte svänga med). Jag spelade lufttrummor och pappa luftgitarr. Jag klarar av att städa och laga mat själv. Men det är jävligt svårt att spela både trummor och gitarr samtidigt, plus att jag måste sjunga. Dessutom är det inte alls lika roligt att göra det själv. Men annars var förra veckan en bra vecka, fram tills det att jag fick reda på att jag om några veckor ska skriva ett tio sidors långt arbete på engelska. Just när jag börjat peppa mig själv att det här faktiskt kommer gå att ordna, undrar jag återigen. Hur ska jag klara detta? Och så var klumpen i magen tillbaka. Måste även gnälla lite över att jag har en mindre brännskada på tungan sen jag och bebben drack kaffe och åt chokladboll till frukost, tror det var i lördags. Ont gör det. Fast inte lika ont som det gör att veta att bebben faktiskt inte är i Sverige längre. Fast jag är jätteglad för din skull (även fast det inte märks). Måste även erkänna att jag beundrar dig. Eftersom jag vet att det är precis att jag klarar av att bli lämnad med dom andra två, är jag ganska säker på att jag aldrig hade varit modig nog att lämna allt.

vi är fortfarande fyra.