Efter en vecka med förkylning, picklesmackor, en del top model och 2 ½ med tittande, rastlöshet, näsdukar, en hes röst och extremt mycket sänghäng, måste jag säga att jag mer än ser fram emot en utång imorgon. Det är stålgängets kväll det ska snurra i våra skallar. Det är TIGHT.

Idag insåg jag att Gunde Svan helt klart är min nya idol. 1,23 i duschrekord. Annars är det mesta så kallat "tight". Precis som rebben. Vad är egentligen inte tight när man tänker efter?

Känner ni också att ingenting är omöjligt när ni lyssnar på den här låten? Att jag imorgon dessutom ska träffa hela stålgänget (cornelia är hemma!!) ger mig en fet jävla kick. Livet är fint, eller hur?

Från början. Jag jobbade min sista dag i torsdags. Det var jobbigt. Både jag och Linda led lite. Inte för att vi kommer sakna själva jobbet, utan för att vi kommer sakna sällskapet. Vi har haft så jävla kul. Sen är det ju inte helt fel att tjäna pengar heller. Vi tröståt i alla fall daimtårta som Linda bakat (köpt). Sen innan vi stämplade ut fick vi en kram av vårt brudgäng och så sa dom att dom kommer sakna oss. Cami och Å lovade förresten att dom skulle ta tag i operation fixa ihop en viss rödtott med en viss snygg reppis. Men det innebär lite ansträngning från min sida också. Därför ska jag under kommande veckor besöka gunnebo lite titt som tätt för att "kopiera papper", "hämta referensnummer" och "bjuda på fika".

I lördags var det först föris hos moa. Där spelades det Jeopardy, vi åt tårta, drack vin, lakritssprit och sourz. Sedan drog vi till mysiga wb och hängde med endast trevliga människor och drack öl. Jag och bebben lyckades även svepa varsin redbullvodka på mindre än två sekunder. Vi har kommit på att den är sådär jobbigt god. Utgången gjorde så att min förkylning bröt ut. Jag låter som en jättesöt och dryg liten döende kråka ungefär. Sen måste jag även meddela att jag minst har snytit ut en liter snor från min näsa idag. Trevligt information ja. Idag skrev jag för övrigt in mig på arbetsförmedlingen.

Ibland vet jag inte vad jag ska säga för att jag inte vet vad jag vill. Ibland vill jag inte säga något, trots att jag vet vad jag vill. Ibland vet jag vad jag vill, men kan ändå inte säga något. Ibland är det jobbigt att vara en trygghetsmänniska.

Nu önskar jag att det aldrig kommer bli den 18 oktober.

"Om du älskar mig kommer jag lämna dig och om du lämnar mig kommer jag älskar dig. Jag kommer göra dig besviken."

När man inser att man verkligen har gjort rätt, då känns allt så jävla bra. Sedan skrattar man lite för sig själv och efter det skrattar man lite med sina vänner. Då känns det ännu bättre. En helg har förresten passerat ännu en gång, men det gör inte så mycket. I fredags hängde jag i världens mysigaste kvicksund med bebb och moa. Vi åt tacos som en lite familj. Kulturnatten igår och idag lämnade Joakim mig vid tolv för att dra tillbaka till Uppsala för att bugga (japp, han dansar bugg). Dör lite varje gång jag tänker på det. Men annars känns det mesta väldigt fint och jag är glad. Jag blev extra glad när jag idag gled in på kottes blogg och fick läsa att hon mår lika bra som jag. "Jag älskar livet och vill nog stanna här förevigt". Man är nöjd. Har jag förresten sagt att hon är ganska söt och bäst? Man hör att vi är släkt.

Idag har jag röstat.

Idag är det kulturnatten i Västerås. Det är en såndär fin kväll som påminner mig om när man var ung och endast såg det som ett suptillfälle typ, och ett tillfälle att spana in heta och musikaliska män. Kommer aldrig glömma när jag och moa skämde ut oss totalt då vi träffade på världens hetaste basist och berömde honom för hur grymt jävla bra hans band var. Sen när han frågade vad bandet hette blev det väldigt tyst. Haha. Idag ska jag endast spana in musikaliska män och hänga lite med ligan och joakim. Fint.

Idag drog jag en fika med Jenny. Jenny är söt. Hon förstår sig på det mesta, som kärlek och stunder då man inser att man har det jävligt bäst t.e.x. Sen berättade hon om sin resa till Kos och lite annat som jag missat, ända tills jag var tvungen att avbryta henne då jag såg att klockan stod på 19:11.  Jag sprang som en jävla galning till tåget, och nu känns det som att jag har halsbränna. Imorgon är det ra-ta-ta-ta-fredaaaa!!!

På morgonen är luften så frisk att jag aldrig vill sluta andas in den.

Även fast solen fortfarande värmer när den lyser om dagarna så är det officiellt höst nu. Imorse gick jag upp före solen och det låg gula löv på trottoaren där jag cyklade. Jag kan inte längre gå ut i garaget för att hämta bröd från frysen i mina pyjamasshorts utan att frysa (alla vet ju att det är kännetecknet för att det är sommar) och även fast jag lägger mig tidigt om kvällarna så är det mörkt ute. Det är höst. Norge verkar förresten bli uppskjutet ytterligare några veckor. Men jag gillar läget ändå, jag ser fram emot en mörk och mysig höst. Sen om jag befinner mig i Norge eller Sverige spelar ingen roll. Att jag inte har någon plan B spelar ingen roll. Att jag inte tränat på hela sommaren spelar ingen roll. Ingenting spelar någon roll längre, för på ett eller annat sätt så löser sig allt tillslut. Nu för tiden gör jag bara det jag känner för och det är kanske det enda som spelar någon roll.

Om man bortser från att jag fortfarande är världens tråkigaste människa och vän nu förtiden, så gillar jag ändå läget. Becka tycker inte att jag är tråkig "du är ju boooobie" var vad hon sa och att jag dessutom bara glömt bort vad jag är. Jag håller tummen för att jag snart kommer på det. Annars är det den 11 September idag. För ett år sen blev det Joakim och jag och jag minns det som igår. Det firar jag i alla fall med ett besök i Uppsala för att hälsa på killen. hihi. Det är en såndär fin tid nu igen.

Jag tar tillbaka allt jag har sagt om att gå eftermiddag, det äger! Igår skrattade jag så mycket att jag fortfarande har ont i magen. Något som dock var mindre kul var när jag skulle lära G hur man rockade rockring och när jag skulle leva upp till mitt namn rockringskungen (vilket jag faktiskt var). Jag var jättestöddig ända fram tills det att rockringen föll till backen på cirka två sekunder efter att jag börjat rocka. Vi alla skrattade tills vi kissade på oss. Därför ska jag i helgen gå och köpa mig en rockring, rocka hela helgen och sen på måndag ska jag visa dom att det faktiskt är jag som är rockringskungen. För övrigt, pappa är hemma och det om något rockar!

Om man borster från att mina hörlurar gick sönder igår och att detta eftermiddagspass troligtvis kommer att bli långt så är allt bara bäst.

När jag cyklat till jobbet på mornarna den här veckan har jag haft mössa, halsduk, vantar, dubbla tröjor och min höstjacka. Sedan har det varit sådär mysigt dimmigt. Snart är det höst. Det gillar jag. Något annat jag gillar är att jag igår såg världens toksötaste film på bio. I rymden finns inga känslor. Sådär riktigt sötsöt att jag ville slänga min colaflaska på skärmen (eller vad det nu heter). Efter blev det lite alkohol med mina finfina tjejer på tabben. Puss på kotte som var sådär bästbäst igår.

Det är jobbigt att bli sådär besviken över att människor inte alltid är dom man tror att dom är. Ungefär lika besviken som man blir på sig själv när man får höra "det trodde jag inte om dig" tillbaka. Men egentligen gör det mig ingenting. För nu kan jag skina och le ännu mer. Jag kan dessutom göra exakt vad jag vill nu, fast det har jag ju visst redan råkat gjort. Imorgon träffar jag i vilket fall som helst rebben och det äger allt!

Jag som verkligen ställt in mig på att detta var min absolut sista arbetsvecka. Blev därför totalchockad när chefen idag kom och frågade om jag hade lust att jobba tre veckor till. Även ganska jobbigt i och med att vi hade norgemöte igår och jag blev supertaggad efter allt lägenhetssökande och familjesnack med mina nya familjemedlemmar. Och jag kunde verkligen se hur moa började gråta när hon fick mitt sms där det stod att jag fått förlängt i tre veckor till, speciellt med tanke på att hon upprepade "jag vill härifrån nu" ett antal gånger igår. Men det kommer bli fint ändå. För några dagar sen när jag stod och väntade på tåget här i ramnäs var det en liten unge som frågade sin mamma om det var jag som skulle köra tåget. "Jag tror inte det" sa mamman och skrattade lite. Tror? Vadå tror? Men jag gillar min emilkepa ändå. Visst gillar ni också den? Kan ni förresten känna hur jag petar er i ögat?