I'm dreaming about times, times that are gone. Times when I lived alone in my own land


Jag som verkligen ställt in mig på att detta var min absolut sista arbetsvecka. Blev därför totalchockad när chefen idag kom och frågade om jag hade lust att jobba tre veckor till. Även ganska jobbigt i och med att vi hade norgemöte igår och jag blev supertaggad efter allt lägenhetssökande och familjesnack med mina nya familjemedlemmar. Och jag kunde verkligen se hur moa började gråta när hon fick mitt sms där det stod att jag fått förlängt i tre veckor till, speciellt med tanke på att hon upprepade "jag vill härifrån nu" ett antal gånger igår. Men det kommer bli fint ändå. För några dagar sen när jag stod och väntade på tåget här i ramnäs var det en liten unge som frågade sin mamma om det var jag som skulle köra tåget. "Jag tror inte det" sa mamman och skrattade lite. Tror? Vadå tror? Men jag gillar min emilkepa ändå. Visst gillar ni också den? Kan ni förresten känna hur jag petar er i ögat?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0