Förstår inte varför jag aldrig vänjer mig. Men varje gång du måste åka så svider det alltid i hjärtat och det känns så förbaskat tomt varje gång man rullar in på uppfarten och inte ser någon svart passat. Igår slog det i alla fall mig att anledningen till att jag tycker om Svensson Svensson så mycket är nog för att Gustav och pappa är så läskigt lika. Hade pappa vägt typ 80 kilo mer hade jag nog varit fundersam på riktigt.. Farsan har ju sin talanger.

Och så drog jag mig ur i den absolut sista sekunden. Men magkänslan har bara haft fel en enda gång så den brukar jag ju kunna lita på. Får väl fortsätta med att bara flowa med ett tag till då. Nu, jobbhelg deluxe!

Fantastisk helg! Fredagen bjöd på festligheter med Annas astrevliga klasskamrater. Vi dansade tills det sved i fötterna inne på månen och så avslutade jag natten/morgonen med att sitta på ett okänt vardagsrumsgolv och lyssna på LP-skivor (och gamla svidande godingar) och vilade ögonen på världens snyggsnyggaste. Dog. Plinkade på hemma hos anna någon gång vid halv tio på morgonen och sen sov vi till klockan ett. Träffade tjejerna på stan och tog en långfika. Idag har jag sovit mer än vad jag har varit vaken och ska jag vara ärlig så var det precis vad jag behövde. Imorgon drar jag på mig fin skjortan och charmen. Nu blir det jag och Gustav Svensson.

Jag jobbar, jobbar och jobbar. Hela Februari månad försvann på det sättet och nu är vi redan i mitten av Mars. Helt jävla galet är det. Annars går jag och väntar på besked och har lite pirr i magen. I övermorgon börjar jag packa ner mitt liv, min trygghet och mina saker i kartonger och så är det ju vår! Med andra ord så är livet jävligt underbart och ljuvligt. Om man bortser från min krigsskada på handen då.

Lyckades dricka bort min plånbok i Fredags på kåren. Som tur är var det någon söt kille som hittade den och lade sedan till mig på face. Idag är min plånbok redan tillbaka hos mig och vartenda litet korvöre är kvar i planboken. Det finns ärliga människor. Imorse startade inte min bil så fick ta mammas. På vägen hem från jobbet ringer mamma och säger att den är fixad igen. Under sista timmen på jobbet ringer lillpluttan och berättar att hon hittat plånboken jag velat haft ett tag och frågar om hon ska köpa den. Idag ville jag för första gången inte gå till jobbet. När jag sedan slutat för dan går jag hem med ett leende på läpparna och har då kommit på varför jag aldrig har jobbångest, världens finaste arbetskamrater. Och så avslutade jag hela dagen med en liten promenad med Johis.