Idag skrattade jag åt ett bord som gnisslade så fort man andades. Eller så fort Cornelia andades. Jag fick ont i magen. Måndagshumor, något mer kan jag inte säga.

Precis som att jag aldrig hann förstå att det var sommarlov fattar jag inte nu att sommaren är över. Tack moa förresten. Nu ska jag gå och ha ångest över att jag har engelska imorgon!

Att hoppas och önska är jobbigt att leva på.

Från Klaraberg till dig

Och den där eviga väntan.

Mammas extremt misslyckade försök i att köpa mig.

Hur det vara hett att röka och snyggt att se nerknarkad ut?
Det fungerar nog bara på en människa dock.

Frågar ni mig så var gårdagen väldigt fin. Frågar ni någon annan i stålgänget kanske den svarar något helt annat. Jag tror det här var precis vad jag behövde. Skratta tills jag stupar, äta skagenwraps, dricka yoghurtsmoothie i en trappa, unerhålla en hel buss, undra, umgås med världens finaste människor, flumma p.g.a. trötthet, spana på människor och hitta den där hatten. Tack. Tack. Tack.

Fint är en fint ord som jag använder sönder just nu. Och handspriten blev vår bästa vän.

Jag köade utanför akademibokhandeln i en halvtimme idag.
Cornelia är lika besatt som jag är. Det är fint. Annars känns
det jävligt bra att ha tagit ledigt redan första veckan från skolan.
Och jag har världens finaste vänner, bara så ni vet.

Klockan ringer 05:43 imorgon. Det finns bara en sak att göra egentligen.
Jag ser fram emot en heldag i Stockholm på Fredag med mitt gäng.
Jag tycker inte om de människor som ska till popaganda i helgen
och jag hatar dom som inte vill följa med mig. Nästan iallafall.

Trots allt.
Jag har saknat att möta upp Cornelia varje dag vid övergångsstället.
Stålgänget drar till stockholm på fredag.


Jag vill va uppsnärjd i det blå.

Nattis -Simon, vill du ha saft?
Simon -Nää..
Nattis -Nehe, vad ska vi göra dårå?

Dom är så sjukt rastlösa att det är roligt. Mamma sa att de skulle njuta ordentligt för såhär bra kommer dom aldrig mer ha det. Nattis är avis på att jag går i skolan. Dock är jag inte lika avis på mig själv. Jag kommer inte kunna byta bort Engelska C. Rektorn gillade tydligen inte min " typiska bergslageninställning". Moa säger att man ska försöka, trots att hon inte gör det själv. Men första skoldagen är över och det är nice. Sommarlovet sög väldigt mycket för att jag inte fick träffa stålgänget så mycket. Det var extra fint att få en kram av dom idag. Imorgon ska jag tigga några till. Moa är förresten snart så cool att hon inte kan umgås med mig längre. Jag är inte i vadstena idag. Trots att jag börjar klockan halv tre imorgon. Jag är inte 18.

Ganska sjukt att jag har setat här sen tjugo över. Jag väntar på att få gå till tåget och komma till skolan. Nattis och Simon är redan vakna. De är rastlösa och nattis erkände att hon vill gå till skolan. Det var jobbigt att gå upp imorse, speciellt när man har världens fetaste träningsvärk.  Jag fruktar morgondagen. Då kan det hända att jag ska sitta på ett tåg in till skolan som går den tid som jag vanligtvis brukar gå och lägga mig. Ouch.

Dagarna har sakta men säkert minskat, men nu är dom helt slut. Sommarlovet är över. Det känns konstigt och dåligt men samtidigt så finns det en liten gnutta positivitet i det hela också. Allt går så fort nu för tiden. Jag sammanfattade just sommarlovet för 2008 då jag precis kommit hem från Linköping. Men det var för ett år sen. Det var fina tider det!  Som sagt, tiden går fort. Jag tror den går fortare ju äldre vi blir. Därför hoppas jag också att detta läsår går fort. Jag och Moa har faktiskt försökt vara lite positiva och kommit på att vi har allt roligt kvar. Tiden går fort när man har kul, är det inte så? Vi ska till ghana, vi ska fylla 18 och göra allt vad som innebär men den åldern. Sedan börjar liksom allt dra igång med studenten och snart är det jag som står på det där jävla flaket och skriker åt ettorna att de har flera hundra dagar kvar. Det kommer kännas bra. Den stunden iallafall. Ända tills dagen efter ungefär då jag säkerligen kommer vara bakfull som ett as. Efter det då? Vad gör jag då med mitt liv? Vill jag plugga? Vill jag jobba? Vad vill jag plugga isf? Vart vill jag jobba isf? Många frågor som ska besvaras. Inte bra med tanken på att tiden går så fort.

Sommaren är förresten en sån tid då jag brukar har en tendens att förändras ganska mycket. Dock känns det väldigt tråkigt denna sommar då jag inte förändrats ett skit. Och ja, sånt känner jag av själv. Det brukar antingen vara människor eller upplevelser som ändrar mig, men så har det inte varit iår. För ingenting har hänt. Den här sommaren har varit en av dom sämsta i hela mitt liv. Kan vara för att jag jämför lovet för mycket med det förra. Som var perfekt i mina ögon.
Det är en sommar som jag alltid kommer minnas. Ett minus med sommarlovet är också att jag inte en enda gång legat och tittat på stjärnorna och jag har inte lärt mig dricka öl helt än. Jag vet heller inte om folkes död kanske tog hårdare på mig än vad jag trott att den skulle göra. Kan vara så att den tog extra hårt i och med att det var första gången som en nära släkting lämnat mig. Jag tror heller inte att det var bra att jag i början försökte lura mig själv att inget hade hänt och försökte låtsats som att allt var bra och som vanligt. Även fast jag många gånger fick springa upp på rummet och in i gareroben min. Mamma sa "man får gråta". Efter ett tag gick det inte längre. För långt in någonstans visste jag om att det hade hänt och tillslut så kom det ikapp och då slog det till värre.

Trots att sommaren har varit ganska värdelös så kommer jag ändå komma ihåg och sakna vissa saker. Jag saknar redan den dag då jag fick sommarlov och jag visste att jag hade hela sommaren framför mina fötter. Jag kommer sakna alla fina promenader och pratstunder som jag och räkan har haft. Jag kommer sakna när vi satt uppe på IP i regnet och pratade och jag visste att hultsfred låg framför mina fötter. Jag kommer sakna alla fina flumkvällar hos linus då vi drack och jag visste att halva sommarlovet låg framför mina fötter. Jag kommer sakna roatripen, alla cykelturer, alla fester.  Jag kommer sakna mina och kottes morgonsms som endast bestod av "frukost?". Jag kommer sakna mina och moas fina kvällar och alla våra pratstunder. Jag kommer sakna min zacky.

Det skulle vara fint att avsluta sommaren med popaganda. I och med att jag missade way out west. Om någon känner som jag så tycker jag att den fortast möjligt ska höra av sig till mig. Nu ska jag försöka sova. Imorgon börjar jag trean. En dag närmare studenten. Hjälp mig. Men det är skönt att det inte gör lika ont som förra året att lämna sommarlovet.

Sista sommarlovsnatten. Behöver jag säga något mer? Jag ska sova bort allt.

Sista så kallade erövringen ägde rum igår. Jag och moa dansade inne på Sigurds med massa andra. Ska jag vara ärlig kan jag inte säga att jag&moa lyckats erövra så värst bra. Men vi har haft kul. Eller jag har haft kul ändå. Det jobbiga med att ha umgåts såhär mycket med moa är då vi haft så många fina dagar då vi t.ex. dragit till statoil mitt i natten, bakat muffins klockan elva på kvällen eller bara legat och pratat tills vi somnat är att jag alltid hört mig själv tänka. "Det här varar inte för evigt". Jag vill ändå tacka moa för ett par bra två sista veckor. Du är guldvärd och jag kommer komma ihåg alla dessa dagar.

För att jag ens skulle orka tänka på att jag lovat räkan att hänga med till sura för att spana in heta musiker var jag tvungen att ta mig en återställare. Ingen sån återställare dom flesta tror. Jag åt glass. Fint som fan. Musiken i sura dög.

Ängsö. Första gången för mig. Alla skrämde upp varandra.

Lite mörkare. Lite snyggare. Lite coolare.
Men du kommer aldrig bli lika cool som jag.
Ibland är det bra att du är impulsiv och att jag peppar.

Gårdagen får ett fett plus. Den var fin rakt igenom och slutade galet. Men det är väl ungefär då man känner att man lever. Vi nakenbadade också, klockan fem på morgonen. Vems idé det var minns jag faktiskt inte. Men den var fin. Moa och jag åt pizza på hennes brygga idag. Det var fint och jag kände att en liten känsla som sa "jag mår bra nu" kom smygande. Kan vara tack vare moa. Det var fint att sitta på hennes brygga. Jag gillar den. Vi diskuterade gårdagen och sedan somnade vi båda två på bryggan. I solen. Om hela sommarlovet hade sett ut såhär.

Jag har blivit påmind om behovet som är större än sockerberoendet. Det var finare än vad jag minns att det var.

Jag kom på att jag hade behövt sett håkan någon gång under detta lov. Han är så jävla sommar. Jag hade behövt höra hur han vill se alla händerna i luften, hur pulvret hjälpte honom, hur han tar allting på lek och att man inte ska känna någon sorg i göteborg för honom. Jag hade behövt känna pulsen från stan, hur sommarn snurrar fort och hur hjärtat kan bränna. Jag måste se honom på hemmaplan den 18 september. Vem vill åka med mig?


Förövigt:
Jag ska hålla mig ifrån västerås. Det slutar aldrig bra.
Jag&moa taggar till dagens treplaggsparty.
En av våra två "spontan veckor" har gått utan framgångar.
Det är 6 dagar kvar på sommarlovet.
Jag saknar min pappa
och min öronsnibb är större.

Räkan är fin att umgås med och vet vad jag behöver.
"Jag skickar ett sms till dig imorgonbitti. Svarar du inte inom tio minuter så kommer jag att ringa tills du vaknar." Jag ska till stan utan att göra av med pengar. Jag bjuder på en fin låt ikväll med en vacker man i. Tacka för den.

Jag går på ett jävla löparband.
Jag vill kliva av det nu.
Men jag vet inte hur.
Hjälp mig.

Som jag skrev. Det är inte bra att gå och lägga sig sju på morgonen. Ändå låter jag mig alltid övertalas. Efter några sena kvällar säger kroppen ifrån och det resulterar att man sover till klockan kvart i tre. Mamma trodde jag var sjuk. Idag ska jag träffa moa. Fint. Och jag har ätit våfflor två dagar i rad nu. Kan vara det bästa med att laga sin egna mat. Ibland kan jag äta tacos 4 gånger på en vecka tex. Så nice! Ksundet väntar.

Jag vill inte vara vän med dig.

Det här är inte bra.

Moa (som hälsar: ta tag i era liv!) och jag skriver sms om våra funderingar kring det hundraprocentiga.

Ikväll tackar jag bröderna.

Tekniskt sett så är det Fredag idag. Senare idag kommer jag vilja lägga mig på golvet och grina ur all vätska jag har i kroppen. Inte bara för att jag och Moa inte kommer att hitta på något att göra utan också för att Glasvegas spelar i Sverige och jag är inte där! Det är sånt som tar ganska hårt på mig och är sånt som egentligen inte bara får hända. Det är nästan lika illa som att jag inte var på peace&love iår och att jag då missade Pete Doherty. Den vackraste människan i hela världen, efter Che guevara vill säga. Och helt ärligt så vet jag faktiskt inte vem jag ska hata. Mig själv antar jag?

Annars känns det mest skumt att vara vaken denna tid på dygnet. Nattis har precis tassat upp och ska snart åka till jobbet. Jag har ju liksom inte ens gått och lagt mig. Det känns moget. Men jag kommer sova fint sen. Det är ljust och dimmigt ute och jag ska göra mitt rum iskallt. Sen ska jag somna med världens bästa låt. Det blir fint. Handsprit är förresten beroendeframkallande. Jävla nattis.

Jag är glad att jag har någon som Moa att vara omyndig med. Vi kan hitta på saker att göra ändå. Som att äta slagstaglass och trycka i oss påppisar typ. Det som dock är lite synd nu är att vi inte längre vet vad vi ska göra. Jag vet inte om det är dags för något nytt olagligt? Som att sno en bil och åka ner till göteborg, eller varför inte...karlstad? Jag vet inte vad moset säger om min idé dock. Förövrigt så var det lite över ett år sen sist och om jag ska vara helt ärlig med dig moa så måste vi passa på att göra något denna sommar. Det är den sista sommaren som vi kan vara unga och dumma. Om två månader (och mindre) blir ju liksom vi också myndiga. Fyfan så tråkigt! Vem orkar gå på krogen, köpa cigaretter&folköl och fixa visakort liksom?

Jag och moa har planer på att erövra världen dom här två sista veckorna av lovet. Därför börjar vi imorgon med att åka iväg för att äta slagstaglass. Sedan är vi tackasamma om någon skulle kunna ge förslag på vad vi kan hitta på dessa 12 dagar. Förresten, det mamma hatar mest just nu är mina glasögon. Åker vi och handlar måste jag gå minst 10 meter bakom. Ni gillar dom?

Min pappa är jävligt söt ibland. Låten han menar är den med O-zone. "Dragostea din tei". Bra beskrivning utav honom va?

Jag är fortfarande väldigt glad över att jag kom fram igår. Jag har insett hur beroende jag är av människorna för att må bra. Lite sommarkänslor blev det dessutom igår. Mest för att jag och moa är busiga och för att vi aldrig kan nöja oss. Världen är dessutom väldigt liten. Men denna gång älskade jag det. Lite ont får det göra. Jag hade nog varit deprimerad resten av sommaren om jag missat detta!

Svar på rebeckas inlägg. Slå mig? På armen som du brukar då eller? Nu är ju pappa dessutom borta vilket gör att han inte kan knuffa till mig på armen som man brkar göra. Och det skulle ju vara förjävligt om jag för en gångs skulle inte skulle ha ont i armen. Visst? Vi ses förövrigt imorgon!

Idag cyklade jag och kotte till virsbo förresten. Sedan var det försäsongsträning på innebandyn och efter det cyklade vi hem igen. Så becka, ses vi inte imorgon är det för att jag inte ens kommer upp ur sängen.

Du ska sätta upp dioder i mitt rum, du ska spela luftgitarr med tumstocken eller eventuellt revbensgitarr på mina revben, du ska sitta och titta på "2½ men" med mig mitt i natten, du ska sitta och dricka kaffe med mig, du ska visa mina framtida bilar du ständigt hittar åt mig, du ska sitta och lyssna på gamla godingar med mig, du ska vara hemma och grilla grönsaker åt mig, du ska knyta ihop snörena på mina skor, du ska behöva hjälp med mobilen, du ska smygäta min "låtsasmat", du ska komma och säga saker som "har du sett travolta har du sett mig", du ska komma och hjälpa mig när jag får soppatorsk precis innan strömsholm, du ska vänta på mig tills jag kommer hem om nätterna, du ska mecka med bilen medans jag tittar på, du ska komma och dra skämt för mig. Du ska inte åka 100 mil ifrån mig.

En sak som är klar. Det är INTE min dag idag. Jag har råkat ut för mycket och känt mig några år yngre. Allt för att få träffa mina fina vänner som råkar bo i kvicksund. Hade inte moa bankat vett i mig hade jag inte vart här nu och jag kan väl inte göra så mycket mer än att tacka människan. Hade min pappa dessutom inte vart bäst hade jag heller inte vart här nu. Så jag tackar honom för det också.  Nu ska vi ut och njuta lite av sommaren. Adjö.

Idag slog åldern 17 rekord i att vara värdelös. Jag hatade dessutom alla som var 18 och alla de som drog på krogen. Som tur va så dissade räkan krogen och träffade mig istället. Mycket mer än trevligt var det. 4 veckor sen sist. Det är skönt att umgås med Sofi. Jag lättar alltid lite på mitt hjärtat då. Hon är för snäll och en allt för bra vän faktiskt. Inatt ska jag filma! Sjukt.

Att ta ett kvällsdopp är fortfarande lika fint och ger en sommarkänslor i en minut typ.
Jag måste komma på vad jag ska göra under mina två sista veckor av lovet. Det
måste vara något fint. För just nu händer det för lite för att det ska få kalla sig för
sommarlov. Inget känns ju ens.

För ibland har dom ingen koll alls på vem dom ska ta med 
Det är som om dom vore druckna som om dom spelat spel 
Det är som om dom inte bryr sig om vad dom tar och vad dom ger 
Det är som om dom dragit lott 

Och från himlen trillar spik ner när vi ser dom gå förbi 
Kanske tar dom han allt för tidigt kanske borde han fått några fler år till 
Eller är det just den frid han söker som han kommer få i natt 
I vilket fall som helst ska han med dom hem till Himmelmora kam 

I vilket fall som helst tar dom med han när dom går 
Det är som om dom måste visa att allting här är ett lån 
Det är som om dom bara fyller upp en kvot som dom har fått 
Det är som om dom dragit lott när dom kommer från fabriken 

Som om det vore nån tröst alls för en fattig Finnmarksbror 
Så vet jag att dom är demokrater det är ett sympatiskt drag dom har 
Ingen kommer undan ingen vet än hur man slipper från 
Som om det vore någon tröst alls tar dom aldrig nått betalt 

Inga pengar i världen hjälper inga mutor ingen bön 

Pappa sitter och läser sin "bibel". 777 sidor. Nyss låtsade han att han fick
en hjärtattack. "Jag tror jag köper det i danska pengar istället"

Jag har världens snyggaste tavla i mitt rum. Jag ljuger inte om jag säger att
jag velat haft den i tio år typ. Nu ska jag sätta mig och beundra den. Igen.

Jag har tränat på riktigt. Första gången på väldigt länge. Jag orkade hela min vanliga runda. Jag vet inte om det var med viljan eller för att jag faktiskt orkade. I sommar har jag pendlat väldigt mycket upp och ner. Kanske för att jag är en allt eller inget människa. Ena stunden är jag strikt, sen händer det något som gör att jag släpper lite. När jag väl har släppt lite så kan jag ju lika gärna släppa allt. Och sådär håller det på. Fram och tillbaka hela tiden. Jag tror att det är dåligt egentligen.

Kotte -Nu ska jag väga mig!
Jag -Nej gör inte det, det blir man bara deprimerad av.
Kotte -Det börjar med att det står error..

Kotte -Jag tror jag ska börja göra utfall när jag går till trappan.

Gårkvällen gick fort. Moas lockar försvann helt innan vi ens hunnit cykla hälften av det vi skulle. 3½ timmar helt åt skogen! Redan efter att vi cyklat i fem minuter hatade jag mig för att jag ens kommit på idén och att jag ens berättat den för moa. Hon gjorde förövrigt världens snyggaste vurpa när vi skulle cykla hem igår. Och sen kom jag på att jag gillade min idé.

Jag fick en ny ipod idag, jag antar att min inte gick att laga. Den nya är ju iofs precis likadan som den jag hade innan. Men den är ändå ny. Den har ingen repa och är blank och fin. Men det viktigaste är ju att denna faktiskt fungerar. Det enda som är nu är att jag har lite ångest över om jag också ska döpa den nya till haschmo eller om jag ska döpa om den helt. Ett svårt beslut. Jag ska sova på saken. Med min nya och odöpta ipod.

Min fina kompis moa är i mitt rum. Just nu sitter hon och kämpar med sitt hår. Stackarn. Det är tufft att locka hår. Speciellt när man har så tjockt och fint hår som hon har. En annan kan ju liksom bara sitta och chilla så länge. Sen ska vi cykla ca två mil för att festa och sedan två mil hem igen. Varför? Därför. Jag tror jag behöver det här. Adjö.

Bland det värsta sakerna jag vet är nog att få hjälp utan att jag bett om det.