sommar




Jag är fortfarande väldigt glad över att jag kom fram igår. Jag har insett hur beroende jag är av människorna för att må bra. Lite sommarkänslor blev det dessutom igår. Mest för att jag och moa är busiga och för att vi aldrig kan nöja oss. Världen är dessutom väldigt liten. Men denna gång älskade jag det. Lite ont får det göra. Jag hade nog varit deprimerad resten av sommaren om jag missat detta!

Svar på rebeckas inlägg. Slå mig? På armen som du brukar då eller? Nu är ju pappa dessutom borta vilket gör att han inte kan knuffa till mig på armen som man brkar göra. Och det skulle ju vara förjävligt om jag för en gångs skulle inte skulle ha ont i armen. Visst? Vi ses förövrigt imorgon!

Idag cyklade jag och kotte till virsbo förresten. Sedan var det försäsongsträning på innebandyn och efter det cyklade vi hem igen. Så becka, ses vi inte imorgon är det för att jag inte ens kommer upp ur sängen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0