Dagarna har sakta men säkert minskat, men nu är dom helt slut. Sommarlovet är över. Det känns konstigt och dåligt men samtidigt så finns det en liten gnutta positivitet i det hela också. Allt går så fort nu för tiden. Jag sammanfattade just sommarlovet för 2008 då jag precis kommit hem från Linköping. Men det var för ett år sen. Det var fina tider det!  Som sagt, tiden går fort. Jag tror den går fortare ju äldre vi blir. Därför hoppas jag också att detta läsår går fort. Jag och Moa har faktiskt försökt vara lite positiva och kommit på att vi har allt roligt kvar. Tiden går fort när man har kul, är det inte så? Vi ska till ghana, vi ska fylla 18 och göra allt vad som innebär men den åldern. Sedan börjar liksom allt dra igång med studenten och snart är det jag som står på det där jävla flaket och skriker åt ettorna att de har flera hundra dagar kvar. Det kommer kännas bra. Den stunden iallafall. Ända tills dagen efter ungefär då jag säkerligen kommer vara bakfull som ett as. Efter det då? Vad gör jag då med mitt liv? Vill jag plugga? Vill jag jobba? Vad vill jag plugga isf? Vart vill jag jobba isf? Många frågor som ska besvaras. Inte bra med tanken på att tiden går så fort.

Sommaren är förresten en sån tid då jag brukar har en tendens att förändras ganska mycket. Dock känns det väldigt tråkigt denna sommar då jag inte förändrats ett skit. Och ja, sånt känner jag av själv. Det brukar antingen vara människor eller upplevelser som ändrar mig, men så har det inte varit iår. För ingenting har hänt. Den här sommaren har varit en av dom sämsta i hela mitt liv. Kan vara för att jag jämför lovet för mycket med det förra. Som var perfekt i mina ögon.
Det är en sommar som jag alltid kommer minnas. Ett minus med sommarlovet är också att jag inte en enda gång legat och tittat på stjärnorna och jag har inte lärt mig dricka öl helt än. Jag vet heller inte om folkes död kanske tog hårdare på mig än vad jag trott att den skulle göra. Kan vara så att den tog extra hårt i och med att det var första gången som en nära släkting lämnat mig. Jag tror heller inte att det var bra att jag i början försökte lura mig själv att inget hade hänt och försökte låtsats som att allt var bra och som vanligt. Även fast jag många gånger fick springa upp på rummet och in i gareroben min. Mamma sa "man får gråta". Efter ett tag gick det inte längre. För långt in någonstans visste jag om att det hade hänt och tillslut så kom det ikapp och då slog det till värre.

Trots att sommaren har varit ganska värdelös så kommer jag ändå komma ihåg och sakna vissa saker. Jag saknar redan den dag då jag fick sommarlov och jag visste att jag hade hela sommaren framför mina fötter. Jag kommer sakna alla fina promenader och pratstunder som jag och räkan har haft. Jag kommer sakna när vi satt uppe på IP i regnet och pratade och jag visste att hultsfred låg framför mina fötter. Jag kommer sakna alla fina flumkvällar hos linus då vi drack och jag visste att halva sommarlovet låg framför mina fötter. Jag kommer sakna roatripen, alla cykelturer, alla fester.  Jag kommer sakna mina och kottes morgonsms som endast bestod av "frukost?". Jag kommer sakna mina och moas fina kvällar och alla våra pratstunder. Jag kommer sakna min zacky.

Det skulle vara fint att avsluta sommaren med popaganda. I och med att jag missade way out west. Om någon känner som jag så tycker jag att den fortast möjligt ska höra av sig till mig. Nu ska jag försöka sova. Imorgon börjar jag trean. En dag närmare studenten. Hjälp mig. Men det är skönt att det inte gör lika ont som förra året att lämna sommarlovet.