Jag är så less nu på dessa jävla sjukt värdelösa tågförbindelser från Ramnäs till Västerås. Jag skulle åka med två tåget. Står så snällt (ler till och med) på stationen och väntar på att tåget ska komma. Ensam. Klockan slår 22 över. Jag ler fortfarande ända tills jag går och kollar tabellen. DET GÅR INGET JÄÄVLA TÅÅG!!! Det är bara att knalla hem igen. Ena dagen går det, andra går det inte. Nästa gör det och sådär håller det på. Skaffa fler tider!!!  Inte nog med att man bor i Ramnäs så ska det som grädden på moset suga ännu mera med att det knappt går att ta sig härifrån. Lite får jag iofs skylla mig själv i och med att jag aldrig kollade upp om det gick ett tåg eller inte. Jag antog endast att det gick ett eftersom att det alltid har gjort det. Jag blir så jävla sur!

På tal om något helt annat. Detta kan nog vara ett av mina största erkännande någonsin. Idag är det första gången jag har bäddat min säng på 3 veckor. Det har inte hänt under hela min livstid. Jag bäddar alltid min säng. Så är det bara. Men så länge ingen säger något till min pappa så har detta aldrig hänt. Okej?