gud

x x
Jag är hemma efter att ha tittat på min gud i två timmar och som alltid efter hans konserter vet jag inte om jag ska gråta eller skratta. Jag är fortfarande omtumlad.

Jag och Moa begav oss till Västerås i en skaplig tid idag för att köa till Håkan. Vi hade laddat upp med mackor och filtar. Timmarna svepte förbi ganska snabbt tills de sista iskalla 45 minutrarna kom. Efter att ha förfrusit några kroppsdelar, blivit mosade och sprungit lite hamnade vi så långt fram att stängslet krossade våra revben. Längst fram! Håkan hoppar ut på scen som en hel energikälla. 30 minuter försenad och han inleder hela kvällen med "Jag har varit i alla städer". Det bästa med Håkan är att han är så jävla ärlig och träffar varje gång. Med handen på hjärtat för att visa att han menar varenda ord i hans texter vrålar han ut "ta mig till kärlek!" på ett sätt som bara han kan och hela arenan gungar. "Minnen under aprilhimlen" var den mest berörande låten idag och jag var tvungen att kolla ner i golvet för att inte bli ännu mera fjollstämplad. Håkan berättar om obesvarad kärlek, att inte ge upp, hur låtar har vuxit fram och att han aldrig kommer att förstå sig på universum. Efter en diskusion på msn om kvällen kom vi fram till att jobbigast under hela skiten var nog den unga vakten framför mig och moa som kollade på oss som att vi vore störda i huvudet eller som att vi vore de största fjollorna han skådat. Håkan avslutar med att gå ned på knä och ta ut det sista han har i kroppen. Efter går jag därifrån med en konsig känsla i magen och ett huvud som känns tomt.

Nu efterhand tycker jag att det gick för fort och jag har blivit mer besatt än någonsin.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0