Det där med att jag ska bli bättre på att blogga tar jag nog tillbaka. För det blir aldrig någon ändring. Trots att min vän Cornelia endast tillåter sig själv att sitta vid datorn i 30 minuter per dag så bloggar hon mer än vad jag gör.  Jag som för ett tag sen var lite smått förbannad på henne för att hon aldrig tog tag i sitt bloggande, och nu är det tvärtom. Förresten Cornelia, "Nu är det dags att ta tag i pluggandet, jag har massvis att göra" är bara en sak som jag och moa får säga. Allra helst moa om jag tänker efter. Haha

Jag har förresten spenderat min helg i Knajvsta. När jag kom dit i Fredags kändes det som att jag inte varit där på hundra år och att jag inte träffat Joakim på minst tusen år. Men allt var sig likt ändå. Lika snöigt var det som när jag lämnade det, Joakim var precis lika stöd sen sist jag såg honom och Maud hjälpte mig varje gång jag ropade på hjälp, precis som vanligt alltså. Jocke bokstavligen brottade ner mig och kittalade sönder mig och försökte genom dessa handlingar få mig att ta tillbaka det jag just sagt. Jag ropade på hjälp och det hela slutade med att det var han som låg på golvet och bad om nåd. Lilla kråkurt. Tack Mudde!

Berättade jag förresten att jag för någon dag sen såg filmen "det regnar köttbullar"?. Jag har velat sett den jättelänge, eller länge åtminstonde. Filmen var tokmysig och hade ett väldigt tydligt men enkelt budskap. Det jag gillar med vissa barnfilmer är just dom där små fina budskapen. Det som är synd är bara att barn sällan sitter och funderar på budkap på filmer de ser. Det jag dock blev lite besviken över var att dom faktiskt hade kunnat gett filmen ett annat namn i och med att det aldrig regnade köttbullar!! Att det aldrig regnade köttbullar brydde jag mig väl inte sådär jättemycket om i och med att det är det näst äckligaste som har skapats på denna planet. Så det var jag mest glad över. Men snälla, byt namn, jag blir för tusan illamående.