Små ljusglimtar i tunneln och något att se fram emot är det som gör att jag överlever just nu.

Det går faktiskt inte att låtsas längre. På mornarna när jag går upp är det mörkt och när jag åker hem efter kvällspassen på jobbet är det mörkt. Jackan åker med var och varannan dag och espadrillos byts ut mot kängor, nu har det vänt. Dock hade jag en värmande kväll igår då min asienbrud var på besök och hakade på kräftskiva i ksundet. Idag toppade vi dessutom helgen med att träffa världens mest saknade Johan som hängt på Nya Zeeland i 8 månader. Nu tänkte jag satsa helhjärtat på att hitta en vän som ska gå höstpromenader med mig och börja knapra D-vitamin så att jag inte helt ska försvinna under jorden oktober, november och december.

Vet inte om det är D-vitaminbrist eller vad tusan som är felet. Vet bara att jag är så jävla trött (sliten, less, irriterad och förbannad) som man inte borde vara innan ett jobbpass på 15 timmar.

Ännu en gång sitter man med den där ångestklumpen i magen för att något kul just har tagit slut. Ännu mera ångest har jag för att jag vet att sommaren ännu en gång börjar lida mot sitt slut och det känns mer än någonsin i hjärtat. Varenda år säger man att allt ska bli så jävla kul och sen hinner man inte ens sitta ner och njuta en gång innan allt är slut. Jag är inte redo för kyla, höst och mörker då jag ännu inte laddat batteriet tillräckligt mycket med sol, värme och glada stunder. Sedan blir det ännu värre då jag vet att dom som ligger närmast hjärtat mitt kommer att fly till nya städer och länder i höst och det är väldigt snart. Nä jag bara känner att jag inte orkar tänka det minsta framåt just nu. Eller inte längre än till att jag faktiskt måste ställa klockan på 4,30. Resten tar vi en annan dag.

Förstår verkligen inte hur det kan regna så förbaskat jävla mycket hela tiden

Gårkvällen får bättre än toppbetyg och hamnar på sommarens hittills topp tre i bästa kvällar. Livemusik, bebban, världens bästa bartender, grymma covers, supertrevligt folk och en jävla bra stämmning. För att sedan avsluta det med en efterfest i världens mysigaste stuga. Japp, sommarkänslorna dök helt klart upp. Tror vi dynglade i våra trötta skallar någon gång vid fyratiden imorse. Kul som fan hade jag!

"Jag måste sluta överromantisera allt som har med dig och göra men när du håller din hand vid mitt ryggslut på samma sätt som du gjorde septemer-oktober-november-december förstår jag inte hur jag ska undvika allt som kommer tillbaka igen.
för då minns jag kyssar på nattbussar, pussar över cykelstyren och du-är-fin-smsen medan all ångest, saknad och ensamhet du orsakade mig glöms bort.

du kommer nog alltid att vara min största svaghet."

Jag hatar att allt kul alltid måste ha ett slut. Det känns precis som att jag ska tillbaka till skolan efter ett tio veckor långt sommarlov, ändå har jag endast vart borta från jobbet i två veckor. Men det är samma ångest. Förstår inte varför, jag vet ju att det är kul egentligen. Och precis som Jenny säger så har sommaren precis börjat och att vi endast ska fokusera på att ha kul känns fantastiskt. Tror bara jag måste ta mig till restaurangen imorgon och sen kommer allt släppa. Samtidigt tror jag att jag behövde dessa två veckor för att det ska kunna bli ännu roligare. Ska sluta vara bitter, mina två semesterveckor har vart så brutalt roliga och det är nog inte en enda dag jag legat hemma och möglat. Nu satsar jag på tisdagsöl, spontanitet, roadtrips, siggepigge och allt annat kul som kommer hända.

Och så fest musik på det. Kotte, klart det är trance!!!

Jag tycker att det är så himla intressant då man inser hur det likt en berg och dalbana, hela tiden går upp och ner. Har under en längre period vart så himla glad och positiv, ända fram tills för någon månad sen då allt bara vart dåligt. Inte blev det bättre av att jag insåg att halva Juni just regnat bort och att vira i absolut sista sekund bangade roskilde. Jag kände bara den dära meningslösa känslan då jag undrade vad jag egentligen skulle göra. Men så hände något. Mina kompisar slog i huvudet och nu ska vi spendera hela nästa vecka tillsammans i borlänge (vi och alla 95:or). Och jag är inte bitter längre, för jag vet att vi kommer ha så himla kul. Och så vet jag att jag har hur mycket tid som helst av sommaren kvar och att jag har många roliga saker framför fötterna. Och så blev allt helt plötsligt jättekul och världen blev fin igen. Skumt. Annars så funderar jag seriöst på att lägga ner detta nu.

Grannen har köpt en ny gräsklippare. Ni vet en sån som går av sig själv. Den är otäck. Höll på att kissa på mig första gången jag såg den. Den ser ut som en enorm skalbagge och det känns som att den tillsammas med sin arme smider planer om nätterna om att ta över världen. Grannen två hus bort har köpt en ny bil. Den får hela grannskapet att hålla käften. Nu är pappa hemma och det bara rycker och kliar i hans fingrar. Han är prylgalen till max och blir imponerad av allt. Frågan är bara vad han kommer köpa för att toppa detta!? Spänning spänning! Annars så är det sommar och det firar vi med vääärldens fetaste sommarfest imorgon. Kuuuuul!!

Minns exakt den 1/5 då jag kom trött som tusan till jobbet och skrev in mig i boken. Idag skrev jag 21/5 och fick panik och världens ångestattack när jag såg det. Jag minns inte ens vad jag fyllt dessa tjugo dagar med. Jag blir rädd. Sommarn kommer susa förbi fortare än jag blinkar. Ångest. Får väl sluta ha kul helt enkelt. Är det ingen som känner som jag?

Längre har vi inte kommit.