Det är inte först efter åtta dagar in på det nya året som jag faktiskt hinner pausa i fem minuter och känna efter vad som egentligen hände. Kär-känslorna har tagit över varenda liten del av min kropp, vilket gör att jag faktiskt inte känner något annat. Har insett att det där med att vara kär faktiskt är ett finfint heltidsjobb. Och så har jag insett att det faktiskt inte alls är så jobbigt att inte bara behöva tänka på sig själv som jag minns det. Det jobbiga nu är ju att man inte kan vara med varandra tjugofyra timmar om dygnet. Sen blev det december på riktigt tydligen. Juletiden har nog aldrig passerat så fort som den gjorde iår. Bara tanken att ha julbord för 1100 pers igen tar kål på mig, men när jag serverade julbord på firmafest där folk stod på borden och dansade så insåg jag att jag har hamnat så jävla rätt. Så jävla rätt. Köpte alla julklappar den 22 december, har nog aldrig vart så sent ute och så oplanerad. Men det blev med cornelia och det är det viktigaste. För nu är det en tradition på riktigt. Sen blev det julbord hos mormor och julafton med familjen med stort F.

Vi har blivit en lindqvistare färre här på jorden. För en sån som mig med brutal dödsångest gör det fruktansvärt ont och jag blir rädd för tid, rum och att jag inte uppskattar allt ordentligt igen. Livet är så jävla kort. Men jag mår bra ändå. Jag har även hunnit med och signa lägenhetskonrakt, gör mig också rädd och ångestfylld. Vaknade upp i förrgår och det enda jag såg var min vita vägg femton centimeter från mig, det är samma vägg som jag har vaknat upp med i tjugoen år. Galet. Är livrädd. Nu måste jag vänja mig vid humlegatan och börja skapa nya fina stunder och minnen. Vet inte hur det ska gå men det måste gå.

Annars tycker jag att 2012 vart ett lärorikt och fartfyllt år. Mest kul är det att jag idag är någonstans jag aldrig ens kunnat drömma om att jag skulle vara för ett halvår sen och därför är jag just nu som människa så jävla nöjd. Tycker att det går lite för bra för att det ska vara sant och som vanligt går man och väntar på att det ska vända. Men jag antar att allt blir vad man gör det till. Därför välkomnar jag 2013 med öppna armar och jag ska göra allt jag kan för att det här ska bli ett minnesvärt år. Och så lovar jag mig själv att jag aldrig någonsin ska ägna minsta minut av mitt liv på något som inte är värt något.