Går upp fem på morgonen, kommer ner och möts av att pappsen är vaken och har bryggt kaffe åt mig. Delar morgonsnacket och äter frukost. Får min take-awaymugg påfylld med kaffe medans jag drar på mig ytterkläderna. Kommer ut och står och tittar på (och busar lite) medans pappa skrapar hela min bil. Kommer hem från jobbet och möts av världens bamsekram av mamma. Ringer lillsyrran gråtandes en lördagnatt och efter elva minuter sitter vi i samma bil. Kommer hem efter ett kvällspass från jobbet, i ytterdörren möts jag av ett sms med "kom upp på mitt rum och säg hej och ge mig en kram". Pappa ber mig ta syrrans bil och efter två dagar får jag tillbaka min. Tvättad, polerad, vaxad, nytt fördelarlock och kablar och nya tändstift. Mamma drar på kryssning och kommer hem med favoritparfymen med stort F. Och för att inte tala om alla fina middagar, sjuka skrattkvällar, mindre bus på mataffärer och allt SjuktRoligtBraMindrebraGalet vi är med om. Vet inte om jag behöver fortsätta? Förstår bara inte hur jag ska klara av att flytta ifrån världens absolut bästbästa familj. Åh, det gör så jävla ont i hjärtat.