Imorse klockan elva blev jag väckt av att Jenny ringde. Bakfull, irriterad och jävlig var jag, hade liksom inte riktigt hittat mitt huvud ännu. Hon började hetsa om att jag skulle gå upp och frågade varför jag ligger och sover. För att jag är trött såklart!! "Jaha.. men jag är utanför din mormor nu" svarade hon. Jag sa att det inte ens var kul och att hon skulle sluta dryga, ändå lyckades hon få mig att gå ut på balkongen och titta ner. Och där står hon, med tio röda rosor i handen och säger "Jag har köpt blommor till dig". Hon hoppade på en tidig buss, trots att hon också festat kvällen innan, har kukkilurat med min mor för att få reda på vart jag skulle övernatta för att kunna överraska mig. Kan vara bland det finaste någon gjort för mig och i tuffa tider som dessa betyder sånt mer än allt. Behöver väl inte säga att jag grät i trappen ner och var nere på en halv sekund? Jag känner att jag borde sluta förvånas över att alla frågar "vad gör ni ikväll?" eller "Vart har du Jenny?" när vi seriöst beter oss som ett gift par. Ville i alla fall med detta inlägg typ visa hela världen vilken fantastisk människa hon är. Önskar att alla hade sin egna Jenny. Tack i alla fall för att du är bäst, för att du står ut med mig, för att du låter mig prata trots att du får skavsår i öronen, för att jag fått gråta på din axel och fläcka ner din tröja, för att du orkar ta hand om mig, för att du får mig att skratta och tack för att du vill va vän med en tok som mig.