Jag och Elvira gav näst intill upp i lördags då vi kom till kåren och såg att det var helt dött. Vi satte oss på trottoarkanten en stund och undrade vad nästa steg skulle bli. Lyckades på något sätt komma in på månen och kvällens utgång slutade precis som alla våra andra utekvällar. Kunde inte bli bättre och jag förstår fan inte vad vi gör eller hur det alltid lyckas bli så jävla kul. Jag vet bara att jag aldrig kommer gå ut utan elvira igen.

Idag träffade jag nea igen för att spinna vidare på våra planer. Det är skönt att äntligen ha hittat någon som har samma seriösa ålderskris som jag har. Förutom att fila på våra planer som förövrigt spårade på slutet, "hitta dig själv i europa" och "munktempel" så pratade vi gamla minnen och skrattade åt människor. Nu känns allt i alla fall bra. Det är skönt att endast jag själv återigen är huvudpersonen i mitt egna liv, det är ju en sak som gör vår plan genomförbar. Synd bara att ett jävla vaccinjävel ska stoppa upp det hela en liten stund.