Efter över en vecka med en vidrig nervositet i kroppen och brutalt lite sömn så tog jag mig igenom fredagens introduktion smärtfritt. Skrattade i princip hela dagen lång och nu är jag mer än säker på att det här kommer bli hur kul som helst. Igår träffade jag min solstråle. Vi fikade inne på IKEA, hängde i hennes sommarstuga, snackade skit på gränden och avslutade kvällen med mina favoritgrabbar. Jag och Jenny övertygade varandra ännu en gång att sommaren kommer bli hur bra som helst och vi skakade hand på en floffdeal. Men det bästa av allt är att Jenny är västeråsare igen och nu känns det som att ingenting kan bli fel eller tråkigt. Allt är för bra helt enkelt, men det är jag väl värd?