Idag var jag och handlade med mamma. Hon köpte en megastor tavla, som egentligen var på tok för stor. Efter att vi stått och kämpat med den i hundra år konstaterade vi att den var för stor för bilen. Mamma sprang därför in på affären igen och köpte snöre så att vi kunde snöra fast den på taket. Först stod jag och skrattade som en tok bara för att det såg ut som att det var taget ur en Mr.Bean film. Sen när jag skulle hoppa in i bilen och ta emot snöret upptäckte jag att vi även lyckats snöra fast alla dörrar, då skrattade jag lite till. Det slutade med att vi båda fick hoppa in genom bakluckan med fällda baksäten och sedan fick jag sitta och hålla i tavlan hela jävla vägen från Västerås till Ramnäs för att mamma trodde att snörena skulle släppa. Så nu är jag en köldskada rikare! När vi kom hem till Ramnäs igen skickade jag ett sms till pappa där det stod "kom ut och klipp ut oss". Han skrattade lika mycket.

Förövrigt, pappa sprang inte ifrån mig idag. Observera inte. Vår träning har börjat ge resultat.