Kan inte säga något annat än att jag levde i en annan värld i fredags och att man aldrig ska äta oliver. Att jag ställde klockan på 20:30 innan vi däckade (skulle upp halv nio på morgonen) är ju ett bra bevis på hur mycket hjärnan var med. Ett blodblad bröt ut och det första moa sa när vi vaknade igår var "jag behöver någon som tar hand om mig". Jag bokstavligen kröp på alla fyra, vilket jag även gjorde resten av dagen, ända fram tills på kvällen då Joakim kom. Han tyckte inte ens synd om mig.

"Jessica, curryn är slut"
"VA? Hur fan kan curryn vara slut?"

För ett tag sen pratade jag med Jenny i fånen. Det var fint, hon berättade att hennes liv ägde och att allt var sådär jättebra. Jag gillar livet när det är så! Hon och jag är förövrigt "C bangers", som hon själv sa.