Klockan ringde redan vid halv nio imorse, då kan jag erkänna att jag inte var i världens bästa skick efter gårdagens Elbafest. Men det var bara att stiga upp då jag och pappa har planerat det här hur länge som helst. Dagen var jättefin, trots att vädret inte var det bästa. Det var jag, pappa och alla 50+:are. Men jag gillade det och alla var ascharmiga och jättetrevliga, jag gillar mcfolk! Regnet föll och när vi tog en paus för kaffe&macka fick vi därför stå under tak, hur mysigt som helst. Sen att jag har världens bästa pappa, är ju inte direkt någon nyhet.

Som jag nämnde så var det Elbafesten igår. Ingen i stålgänget var det minsta pepp och jag hade faktiskt stora funderingar på att sälja min biljett (som jag förövrigt glömde hemma igår. Tack kotte&tobias för dagens räddning) Nu såhär efter är jag glad att jag inte gjorde det, för kvällen blev mycket mer än lyckad. Stålgänget startade hemma hos moas morbror som vi kidnappade lägenheten av. Där åt vi mat, drack vin, mös, drack vin och pratade. Och mitt i diskussionen som becka och moa hade om någon kvicksundsmänniska, satt jag och studerade alla tre. Corr, bebb & mo. Jag insåg att jag har världens finaste vänner. Jag ska i fortsättningen sluta gnälla över det jag inte har, jag ska istället glädjas åt det jag faktiskt har. För att ha er som vänner, betyder mer än något annat. Jag gillar oss.

Efter ett evigt ovetande, är jag lite säkrare. Gör mig mer säker.