I skolan är det mycket som händer men ändå ingenting alls. Vi har haft mösspåtagning då rektorn höll ett tal om att vi satt i en båt som vi själva kan styra, om vi vill förstås. Det var väl ungefär då det började gå upp för mig att jag ska ta studenten om ganska prick två veckor. När jag ändå är inne på tal så har jag stora funderingar på att skicka iväg ett sms till morfar där det står att han borde hålla tal på min student. Han är duktig på sånt, min morfar. Det kan man dock inte tro. Ingen slår förövrigt hans julklappsrim!

Det enda jag gör i skolan nu för tiden är att hänga i Kaffet (Vem orkar säga Cafét?) och dricker kaffe. Men det kan jag göra med gott samvete då jag nu kan dela med mig av att jag är till 98% klar med alla mina skoluppgifter! Har dock en samredovisning på tis, då även geografin ska lämnas in. Men det känns så bra att jag kommer hinna! Jag är förjävla stolt över mig själv. Jag lovade mig själv att skulle vara klar till Elba, imorgon är det Elba. Och jag är klar. Jag har inte svikit mig själv denna gång. Trots att anledningen till att jag inte gjort uppgifterna har varit för att jag inte kunnat, så har jag långt inne ändå alltid veta att jag egentligen kunnat. Det är skönt att veta. Jag kan, bara jag vill.

Något annat som har gått upp för mig är att det är en såndär fin tid nu igen. Pappa kom hem igår, det innebär att det kommer bli en hel del roliga stunder och kafferep framöver. På Lördag ska vi dessutom ha en far och dotter dag. Eller nästan iallafall, vi tillsammans med kanske 500 andra? Vi ska åka västmanland runt på motorcykeln. Hur fint som helst! Sen nästa vecka drar det igång på riktigt. Hem till robban och grilla, till Stränkan på Virris schtudänt, spexdagen, fotbollscup i skolan, saftfotbollen, clarafest, en vilodag, annafest och ja, sådär håller det på. Ända fram tills den 11 Juni. För då jävlar, då tar jag studenten. Jag måste bara försöka få mig själv att fatta det.