Sommarkänslorna som langades i Fredags har jag ingen annan människan än Jenny att tacka för, hon är en fin vän. Hon vet hur det är att jobba och leva för helgerna. Vi mös i solen och tittade på finfina bilar. Vi cruisade och stötte sedan ihop med fina människor (även fast vissa svek). Vi hamnade tillslut själva och pratade om hur mycket vi vill ha men hur lite vi får, och då begär vi egentligen om speciellt krävande saker. Det blev många kramar och det eviga pratet om det tomrum som fortfarande inte är fyllt. Vi är lessa på att ständigt stå och trampa på samma ställe och inte lämna det stadie vi nu befinner oss i och har befunnit oss i de senaste månaderna. Trots att alla vet vad alla vill och vad alla vill ha, händer ändå inget. Ingenting. Jenny förstår. Jag börjar fundera på vad vi egentligen är rädda för. Som rebecka säger, du har inget att förlora. Jag vet att jag egentligen borde ta vara på det som är. Därför ska jag någon dag nu i veckan smälla till mig själv och ta vad jag vill ha. Precis som Linnea sa till mig igår. "Nu ska jag gå och ta det jag vill ha". Hon har världens skönaste attityd och jag har lovat att vi ska ta en glass nästa gång jag är i stan, då ska hon lära mig det där.

Idag har jag sovit en hel del. Jag har kvällspromenerat med både räkan och mig själv. Vi har pratat och uppdaterat. Jag har pratat med rebben i telefon. Tiden gick hur fort som helst. Hon är en fin vän. Det är bra att hon finns till. Jag tror det inte finns någon annan människa som peppar mig till så mycket saker som hon gör. Hon är som en mamma ibland. "Gör det nu Jessica, annars får du skylla dig själv sen" och blalbalba. Tack! Förövrigt råkade jag igår ta en överdos av min ögonsalva, fan va full jag blev.