Minusgraderna på termometern ökar och snöhögen på vändplanen ökar, samtidigt som chansen att det kommer bli sommar iår minskar.

Förövrigt så har jag tänkt vidare på det här med mitt godislöfte. När jag nu har haft det i två år är det ganska svårt att bryta det helt plötsligt i och med att jag inte ens är sugen på godis speciellt ofta. Det är liksom en vana att jag inte äter godis och jag lider inte så mycket utav det. Dock känns det ändå som att jag vill bryta det. När jag väl har brytit det kommer jag dock få värsta ångesten över att jag bröt det i och med att jag senare inte vill fortsätta äta godis. Samtidigt vill jag inte fortsätta med mitt löfte för snart kommer jag aldrig kunna bryta det. När man haft ett löfte i två veckor är det jobbigt men efter två år är det inte jobbigt längre och skulle därför lätt klara två år till. Därför frågar jag mig själv, är det värt det? Jag försöker intala mig att det faktiskt är värt det, jag kan väl inte vara utan godis resten av livet? Vafan, kan inte någon bara tvinga in en godis i käften på mig?