Den här gången kanske världen förstår oss.

Den är på plats! Pierco sa att han tyckte att jag var jätteduktig som lyckats tappa den. "Hur fan lyckades du med det?" var det första han frågade mig. Nu är plattan så enorm att jag aldrig ska kunna tappa den, förhoppningsvis. Sen att jag fått stått ut med nästan en veckas smärta och att jag knappt har kvar något skinn under läppen är ju en annan femma. Pierco borde vara tillgänglig oftare än bara torsdagar och fredagar. Men nu är jag nöjd och ska inte gnälla något mer.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0