Be my lover

Igår när jag absolut inte hade något att göra dök världens snygging upp hemma hos mig. Vi åt varma mackor, lirade fotboll (behöver jag ens säga att jag vann igen?) och tittade film, eller jag somnade till då och då som vanligt. Idag sov vi till klockan halv två. Precis efter att jag vinkat hejdå till Joakim påminde pappa mig om att vi skulle ta oss en löpartur, vilket jag sen fick ångra. Eftersom jag inte har tränat sen studenten, festat, ätit och sen julen på det, resulterar det i att jag är nog i det sämsta skicket jag någonsin varit i, i hela mitt liv. Och när ens 48-åriga pappa är i slutet av backen samtidigt som man själv ska påbörja den är det riktigt illa. Då ångrar man allt man ätit den senaste tiden, att man ens gick med på en joggintur men framför allt att man sagt upp vänskapen med löparbandet i garaget, men nu jävlar, nu ska vi bli bästisar igen!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0