Ni vet den där känslan man brukar ha när ett sommarlov precis har passerat och man sitter kvällen innan man börjar skolan och tänker på hur mycket man inte orkar ta tag i vardagen och rutinerna igen. Exakt den känslan har jag just nu. Ändå har jag bara varit ledig i två veckor och ska bara jobba två veckor till. Det verkligen skriker ångest om arbetskläderna som ligger på golvet och väntar. Jag vet inte varför. Antingen är det för att jag har blivit jättelat, eller så är det för att det blir verklighet gånger två imorgon. Något jag dock är ganska säker på är att jag verkligen borde sova nu. Det vore ju faktiskt bra om jag tog mig upp ur sängen imorgon när klockan ringer klockan fem. Och det är i dessa stunder som man ångrar sig att man vänt på dygnet i två veckors tid. Men jag klarar mig alltid. Alltid.