Jag gillar rutinerna vi fått in den här veckan på eftermiddagspassen. Dagen har alltid startat med att antingen maskinen vi jobbat vid eller provverktygen gått sönder. Vi har därför fått väntat på en reparatör (oftast snyggreppisen) i ungefär en timme. Under dagen har det mesta flytit på bra och man har bara svurit några gånger, fram tills det att klockan blivit lite innan halv åtta då vi har rast. Då, då ska allt skita sig. Därför har vi blivit tvugna att ringa jouren, vilket är lika med snyggreppisen. Det roliga är att han då redan runt sextiden blivit ditringd av någon annan på gunnebo och han har även hunnit bli klar och sedan påbörjat resan hemåt. Men han har aldrig lyckats komma hem helt utan att vi har ringt då han är halvvägs ungefär. Då har det bara vart för honom att vänta och köra tillbaka. Stackarn. Men jag lider inte ett enda dugg. Nu är jobbveckan i alla fall över. Dagen avslutades med en övertrött Soff som skrattade åt ungefär ingenting. Och då började jag ju naturligtvis att skratta åt henne. Bästa kommentaren kom hon med igår. "Jag fick mvg på nötprovet, men det är ju bara för att jag är en nöt själv". Imorgon sticker jag till Uppsala och träffar Joakim.