Tänk fiskmåsar tjejer!
Idag blev jag påmind om en såndär smart grej som jag slänger ur mig ibland. Vi skulle dansa vals på idrotten och då tyckte jag att vi skulle vara lika eleganta som svanen. Istället skriker jag fiskmåsar till brudarna. Och idag på uppvärmingen på idrotten så skulle vi ner och doppa händerna i golvet med jämna mellanrum. Jag tyckte väl att moa skulle ha lite mera inlevelse eller nått så jag ropar "plocka bananerna moa!"

Man tycker att efter så många gånger så borde jag faktiskt ha lärt mig att hantera situationen. Men det gör jag faktiskt inte. Tvärtom. Det blir bara tyngre för varje gång. Att ta farväl har och kommer aldrig vara min grej.