som tåg av längtan



Det har hänt något med min sömn de senaste nätterna. Jag ligger och stirrar i taket trots att jag går och lägger mig när jag är dundertrött. Jag tror jag ska tänka över mitt kaffeintag faktiskt. Igår låg haschmo på laddning när jag skulle sova. Jag letade reda på min mp3 så att jag kunde somna med den istället. Min mp3 har ett minne på 1 Gig vilket leder till att varje liten låt på den är speciell. Igår låg jag därför och lyssnade igenom låtarna som har en hel del historia bakom sig. Det var mysiga timmar.

Idag åkte jag till skolan för att gå på en lektion som varade i ca 50 minuter? Av dessa 50 minuter snackades skit i 45 och de övriga 5 så läste jag faktiskt i boken. Inte nog med att berg&dalbanan återigen har dragit igång i mitt liv har jag samtidigt hamnat på räkmackan och jag skulle vilja säga i allt. Corre trodde det berodde på att jag har nöjt mig och att jag någonstans långt inne insett att det inte är värt det. Det är inte värt det men jag är fortfarande inte nöjd. Livet är inte så enket tyvärr. Jag tror att det är något som suger musten ur mig.

Idag har jag lyckats med att spränga mjölk när jag skulle värma den till latten. Det var mjölk i hela micron kan jag meddela. När jag väl skulle dricka det spillde jag kaffe på duken. Jag kan heller inte hitta någon våffelmix i skafferiet trots att det idag är våffeldagen. Det ser mörkt ut för min del vilket egentligen är bra. Livet ska inte vara enkelt. Dock så frågade Sofie om jag ville följa med till expen(?) och äta hennes våfflor med alla muffare. Jag erkännde att jag var rädd och inte vågade och tackade därför nej. Sofie borde jag förövrigt vara snäll mot resten av mitt liv. Eller iallafall tills året är slut. Igår innan mitt tal var jag så tankspridd att jag glömde haschmo uppe på skåpen. Sofie hittade som tur va honom. Man glömmer aldrig en bästis. Inte ens i de värsta tiderna!

Imorgon är det Thåström. Jag längtar men ändå inte. Jag vet vilka påfrestelser det kommer att vara för min kropp. Thåström är den mäktigaste människan inom musiken. Det är stort även fast jag redan sett honom en gång.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0