Min kompis Cornelia är äntligen hemma i Sverige igen. Det känns tryggt. Dock känns det väldigt konstigt. Vi har inte setts på ett bra tag. Jag kommer knappt ihåg att vi är kompisar. Typ. Det roliga vara iallafall att bland de första smsn som jag fick sa hon något i stil med att "vi måste träffas och planera".  Är det inte bara så jävla Cornelia? Det är det. Jag har saknat dig min vän.

Mina morgonpromenader må vara bra men fan så mycket skönare det är att gå på kvällen. Det är lättare att tänka då och så svimmar jag inte av den stekiga solen som jag gör på morgonen. Haha. Nu ska jag öva på födelsedagssånger, jag tror ingen vet varför egentligen.

9 dagar.