Jag är hemkommen från hultsfred. Efter timmar med sömn så är huvudet återställt tror jag, men inte kroppen. Den skulle nog vilja sova något dygn till. Man sover inte sådär jättebra i tält, speciellt inte när man sista natten kommer på att man glömt dra till ventilen och därför fått sin förklaring till varför man i vissa stunder känt marken. Hultsfred var bra. Jävligtbra till och med tror jag. Ändå nådde inte festivalen upp till mina förväntningar. Jag tror dom var för höga. Jag har ännu inte bestämt mig vilket av peace och hultsfred som var bäst. Musiken ägde iallafall sönder på hultan, men det gjorde däremot inte vädret. Hela veckan har jag bokstavligen levt med bandanas runt skallen, tjocktröja på kroppen och i slutet av veckan blev det luva för att täcka så mycket som möjligt. Jag har nog aldrig varit så skabbig i hela mitt liv och ändå var jag tvungen att visa mig utanför tältet. Fast när jag i efterhand sett bilder på mig själv önskar att jag stannat i tältet för då hade jag gjort mig en tjänst. Nu vet jag även vad ordet sliten betyder. Varken jag eller någon i mitt gäng duschade på hela veckan och därför blev duschen extra extra uppskattad när jag väl stod i den hemma. Min säng har nog heller aldrig varit så skön som den var inatt. Trots att den är liten så kändes den nästan enorm om man tänker på den yta som jag sovit på under de senaste dagarna. Jag kan även med glädje säga att det var sista gången i mitt liv som jag käkade nudlar eller drack något som smakade skogsbär. Tack för det.

Annars så har jag lyssnat på den fetaste musiken och jag måste erkänna att det var väldigt många band som förvånade, varit på slagsmålsklubben, sjungit fyra födelsedagssånger i rad, hatat regn, slarvat bort två par solbrillor så jag fick köpa ett par nya en andra gång, tiltat tydligen, tagit sönder ett par skor, druckit för mycket sprite utan e, levt på kolhydrater, röjt med mosets mössa, gått och skrattat åt samma skämt i flera timmar, brytit alla tio naglar, sovit med linser 3 dagar i sträck, skrikit en massa, hatat våtservetter, lerat ner alla mina kläder, krävt mängder med kramar av vira, glömt kvar min mobil på en främmande plats en gång,  vaknat upp förvirrad, fått blåmärken över hela kroppen, fått brottats för mitt liv för att få min mobil tillbaka, vaknat med sendrag, dygnat, dragit på mig en miniförkylning, stått i världens längsta bankomatkö, hatat skogsbärscider, skrattat jävligt mycket, älskat musik, fått en bra känsla i magen, aldrig varit så säker, hatat mig själv, sagt hejdå, saknat och så jävla sjukt mycket mer.

Idag har det varit en såndär skön återhämtnings dag. Då man får sova hur mycket man vill, äta vad man vill, göra vad man vill och i vilken jävla takt man själv känner att man orkar med.

Även fast det är sjukt jävla skönt att vara hemma och uppskatta alla saker igen så gör det fortfarande ont att säga hejdå och lämna alla männikor, musiken, stämningen och människan.

Nu ska jag fortsätta återhämta mig, hata mina vänner för att de jobbar, sakna och lära mig att prata.