Min solstråle är tillbaka!!!! Jag sket i att ringa igår och så drog jag dit idag istället och då visade det sig att han kunde följa med mig hem. Jag grät nästan av lycka. Nu slipper jag känna mig lika ensam. På tal om ensamhet. Jag tror den är värre än vanligt bara för att jag ännu inte har kommit tillbaka från hultsfred då det var människor vid mig precis hela tiden. Dock inte inne på bajamajorna, om man inte räknar de gånger jag skulle envisas med att hoppa in med någon eller dra med mig någon in.

Förövrigt så gick inte stanrundan idag som planerat. Jag skulle leka stylist. Det slutade som vanligt med att jag själv kommer hem med saker. Jag tror jag har umgåtts för mycket med Cornelia i mitt liv. Jag kunde liksom höra hennes ord eka i huvudet. "Kläder kommer man alltid behöva!". Efter stanrundan träffade jag Elvira och hennes kompis Jonas. Dom träffade varandra när de mönstrade. Fint. När jag kom hem la jag mig på en spikmatta. För andra gången i mitt liv. Första gången var igår. Mamma säger att det är bra och hon har märkt skillnad i sin rygg. Jag känner inte ett skit. Mer än att det är jävligt skönt de 30 minuter som man ligger där som en död sill och sover.

Jag kan även meddela efter att ha kollat på min statistik att jag kommer fortsätta blogga som jag gör nu. Pladdra på om ingenting. För det finns människor som läser skiten. Det är faktiskt väldigt trevligt att se att det fortfarande finns människor som spenderar några minuter här varje dag. Och att ni just spenderat några minuter på att läsa detta inlägg. Det är nämligen minuter som ni aldrig kommer få tillbaka.