Detta inlägg vill jag tillägna min vän Cornelia, inte bara för att hon är så jävla bra, utan för att hon också räddar vissa delar i mitt liv. Vi träffades på stan idag. Vi shoppade lite och fikade lite. Hon sa att jag är dålig på att uppdatera min blogg nu för tiden. Jag kan inte göra något annat än att hålla med henne. Kotte sa dessutom för några dagar sen "fan va tråkig din blogg har blivit". Hm. Jag har inte lika mycket tid nu för tiden antar jag. Så jag liksom bryr mig inte. Men nu har jag lovat båda töserna att ta tag i det här bloggandet. Jag tycker ju egentligen att det är ganska nice.

Annars händer inte så mycket i mitt liv. Jag har slutat spela innebandy. Bara sådär. Jag vet ännu inte om det är bra eller dåligt. Ska börja springa igen. Jag saknar det. När jag ändå är inne på träning. Jag har ju börjat simma, vilket har lett till att min rygg halft har rasat. Förut kunde jag med raka ben nudda mina knän med pannan, nu når jag knappt ner till golvet med händerna bara för att det gör så jävla ont. Ett problem jag måste lösa.

Och imorgon är det julafton. Jävlar var ett år har gått fort. Jag tänkte på det när jag satt på bussen hem från Joakim idag. Som vi förövrigt döpt om till kråkan. Skrattade tills jag grät i lördags. Alla mot slicket, kråkan eller alla jävla smeknamn som kom fram. Sjukt kul.

Idag drack jag och kotte julebrus för första gången iår. Det är större än att dricka julmust.

För er som inte vill sitta still. klicka här. Joakim, vad gör du med mig?

Förresten, i lördags var det KAOS i dansbanskampen. Titanix gick vidare till final!!!??! TITANIX!? Jag skäms så jävla mycket över det svenska folket att jag knappt vill visa mig utomhus längre. Skare vara dansband ska det vara Torgny Melins. Det är fina grejer.